Visa skriven av
Visa i
CAVALERA CONSPIRACY - "Blunt Force Trauma"
Roadrunner, Warner Music, 2011

Jag måste säga att jag blev oerhört glad av det här släppet. Bröderna Cavalera har, som vi alla vet, en historia i SEPULTURA, och Max har haft sitt skötebarn SOULFLY under ganska lång tid. Efter att ha varit isär så gick de samman igen för ett par år sedan och bildade CAVALERA CONSPIRACY, och gav 2008 ut skivan "Inflikted" som generellt fick ett bra mottagande, och de spelade på Metaltown förrförra året.

I alla fall. Det finns två anledningar till att jag gillar den här skivan:

Den första är att bröderna Cavalera verkligen kan, och förstår thrashmetallens innersta väsen. I en tid då METALLICA, ANTHRAX, SLAYER och MEGADETH säljer ut Ullevi på fem minuter under, med Lars Ulrichs ord, förevändningen "a mindfuck" så smyger CAVALERA CONSPIRACY vid sidan om. Handen på hjärtat, METALLICA tappade greppet redan 1992 och sista skivan låter som ett Metallica-coverband som försöker skriva egna Metallicalåtar, ANTHRAX är roliga men inte direkt uppseendeväckande, MEGADETH är ett enmannaband med visst historiskt intresse medan SLAYER förvisso fortfarande kan leverera men egentligen inte har gjort något riktigt bra sedan "God Hates Us All" 2005. CAVALERA CONSPIRACY, däremot, gör det dom kan och vill trots att de är över 40. Låtarna har inte ett ironiskt anslag. De handlar inte lite tafatt om Satan. De är inte 8-minutersepos om Irak-kriget, utan de har fortfarande titlar som "Warlord", "Torture" och "Target". Och jag älskar det, även om jag kanske inte förstår vad Max vill säga på djupare plan, trots att det säkert handlar om sakernas tillstånd i världen i stort som det alltid gjort vad gäller Max Cavalera (de senare åren har han till och med kommit ut som kristen, eller troende, på något sätt). Men det spelar ingen roll. För det är thrash, som den ska vara. Ursprunget till thrashmetallen var, som vi kan, i mitten av 80-talet i San Francisco en blanding av klassisk hårdrock, punk och hardcore och det är just punk och hardcorebiten som så många tappade på vägen. Några har lyckats behålla den; THE HAUNTED är ett exempel, MACHINE HEAD på sätt och vis ett annat, och så CAVALERA CONSPIRACY, förstås.

Den andra anledningen är att det är en bra skiva. Ljudbilden och uttrycket gentemot "Inflikted" är i det närmaste identiskt, när man spelar skivorna efter varandra märker man inte när den ena slutar och den andra tar vid. Men varför skulle det vara ett problem? När PINK FLOYD släppte "The Division Bell" 2001 fick David Gilmour i en intervju kritik för att det lät så mycket som PINK FLOYD. "Well, it tends to sound like this when the three of us get together" sade Dave syrligt, och detsamma gäller här. När Max och Igor gör musik låter det så här, även om uttrycket ändrat sig en del sen SEPULTURAs dagar. Det är kortare låtar, de flesta ligger runt tre minuter. Det är enkelt mixat. Det är ganska odynamiskt. Det är snabba gitarrsolon följt av ett melodisolo i stämmor. Det är Max som sjunger "Torture – motherfucking torture!". Det är med andra ord precis som det ska vara. Sedan är det förstås så att Max Cavalera kan skriva låtar, riktiga låtar. Han har koll på form, arrangemang och melodi. Numera är det nästan en bristvara, det finns så många nutida band (läs exempelvis KHOMA) som har ett fantastiskt uttryck men egentligen inte kan skriva riktiga låtar.

Nu kan det i och för sig tyckas att jag är lite inkonsekvent. I en blogg här i vintras rasade jag över konservatismen inom hårdrocken, och nu hyllar jag ett band som är konservativt. Må så vara. Men jag vill inte kalla den väg klassiska thrashband som Metallica et al tagit för progressiv, snarare förvirrad. CAVALERA CONSPIRACY är konservativa, men med hjärta och känsla, när Hetfield, halvt kortisonsvullen, står och skriker "Goothenbuurg" så sitter Max Cavalera backstage och är arg över sakernas tillstånd. Och då föredrar jag den senare.

Bästa låtar: "Warlord", "Lynch Mod", "I Speak Hate", "Genghis Khan".

Nu håller vi tummarna för att LiveNation bokar CAVALERA CONSPIRACY ytterligare en gång till Metaltown.

Release 29 mars.

Av: Petter Pettersson
Publicerad: 2011-03-06