Visa skriven av
Visa i
LEMMY / MOTÖRHEAD - "Lemmy: 49% Motherfucker, 51% Son Of A Bitch"
Damage Case Films, SF, 2011

Som jag har längtat!

Och väntat. Varpå jag sedan ögonaböj satt igång att längta igen.

Men nu är den alltså i min ägo - "Lemmy: 49% motherfucker, 51% son of a bitch". Två dvd:s. Och jag finner mig görandes Snobbens patenterade "Happy Dance" i min anspråkslösa boning.

Och varför inte? Det här dvd-paketet är rena rama julafton för alla seriösa MOTÖRHEAD-fans.

Blotta mängden material filmskaparna Greg och Wes lyckats pressa in på dessa två multi-mysiga skivor är imponerande. Själva filmen är en timme och femtio minuter lång – sammantangen längd på extramaterialet är cirkus tre och en halv timme. Mycket för pengarna, med andra ord – inget jädra "90 minuter rulle och ett bildgalleri som extramaterial" här inte. Det här paketet gluttar man inte igenom på en fikarast. Förutom filmen får man roddarporträtt, bandmedlemsporträtt (i videoform alltså; inte några jävla fotogallerier som inte gör någon lycklig), en halvtimmeslång liveupptagning, filmande från studion, allsköns konversationer mellan Lemmy och diverse mer eller mindre välkända celebriteter... Upptagningar från...

...ja, vad fan; upptagningar från alla möjliga och omöjliga situationer – och i detta ligger det här fullspäckade paketets styrka: man får känslan av att filmarna varit med 24/7 i åratal, och att de tagit med i praktiken allt. Och även om mången anekdot berättats gång efter annan tidigare, så lever till och med de mest uttjatade Lemmy-klyschorna upp när de presenteras i det här formatet. För när du kikar på "Lemmy: 49% motherfucker, 51% son of a bitch", så känns det som att du – just du – står tio centimeter från kameramannen. Vare sig det har filmats i köket (sett Lemmy laga mat någon gång?), på bussen, i vardagsrummet, i hotell-lobbyn, i hissen, backstage, på soundcheck, på krogen, i Tyskland, var du vill – så är närvarokänslan föredömlig. Och "behind the scenes"-feelingen går som en röd tråd genom hela materialet, på ett sätt som bara kan beskrivas som en bedrift. Närmare MOTÖRHEAD än så här kommer man näppeligen.

Emedan själva spelfilmen av naturliga skäl främst fokuseras på Lemmys liv och leverne, så är det voluminösa extramaterialet i mångt och mycket fokuserat på bandet MOTÖRHEAD som helhet, snarare än enkom på herr Kilmister. Det gör detta släpp till lika mycket MOTÖRHEAD-produkt som Lemmy-historik, och det bidrar definitivt till att man som tittare aldrig blir uttråkad. Phil (Campbell, gitarr) och Mikkey (Dee, trummor) figuerar överallt och hela tiden. Detsamma gäller för roddarna, vännerna... en salig röra. Med betoning på "salig"! Här finns litervis med LOLiga moment, repliker och det ena med det fjärde – omöjligt att välja ut någon enskild favorit.

Skulle dock vilja se aningen mer av kände excentrikern Phil Campbell bland materialet, men man kan inte få allt. Att Phil Taylor (ex-trumslagare/frisyr-under) inte figurerar i segmentet "Clarke - Kilmister - Taylor: The Early Years" är också att beklaga. Och... hm - jag förstår hur mycket MOTÖRHEAD betytt för Lars Ulrich (och för all del; hur mycket Lars Ulrich betytt för MOTÖRHEAD), men finns det någon mer överexponerad snubbe än den diminutive dansken? En annan smärre detalj man möjligen kan påpeka är att undertexter saknas på disc numero två, om nu någon skulle behöva dylika.

Men det är petitesser. För runt 200 spänn får du timtal av extremt högkvalitativt MOTÖRHEAD-material, på ett sätt du sannolikt inte sett förut – och antalet gåshuds-ögonblick under dessa timmar är oräkneliga. Är du MOTÖRHEAD-frälst så måste du ha den här dubbel-dvd:n i hyllan/spelaren. Rekommenderas varmt även till de mindre fanatiska rockfansen... faktiskt! Kombinationen kvalitet och kvantitet gör den här fläskiga dokumentationen av rockens Clint Eastwood till en nutida klassiker.

Believe the hype - "Lemmy: 49% motherfucker, 51% son of a bitch" är omistlig. Det blir inte mycket bättre än så här.

Av: Claes Wiberg
Publicerad: 2011-03-08