Visa skriven av
Visa i
OPETH - "Heritage"
Roadrunner Records, Warner, 2011

Det är ingen hemlighet att OPETH har varit öppna med att nya skivan "Heritage" är ett steg tillbaka, intensitetsmässigt. Och det är verkligen en sanning. Jag skulle ta det så långt att påstå att de i det närmaste lämnat hårdrocken helt och tagit steget fullt ut att spela ren progressiv rock, artrock, symfonirock, kalla det vad du vill. Åkerfeldt growlar inte en enda gång, gitarrerna är oftast halvdistade och keyboardljuden rör sig runt hammondorglar, analoga pianon och mellotroner. Jag har lyssnat igenom skivan säkert 20 gånger nu, och hade faktiskt tänkt halvsåga den. Jag vill ju ha OPETH som jag är van! Men runt 12e, 13e genomlyssningen ångrade jag mig. Det är ju en fantastisk skiva. Känner jag Åkerfeldt & Co rätt så är det här en bit i en väl genomtänkt utveckling. Growlet kommer säkert tillbaka.

Så: Bortser man från det fruktansvärda omslaget (ansiktena i trädet – hur tänkte man där? Vad menas med den där stackarn som liksom håller på att trilla ner?) så är det här som sagt en mycket, mycket bra skiva, förstås. För det första är ljudet brilljant. När jag först hörde att Steven Wilson (PORCUPINE TREE) åter skulle mixa en OPETH-skiva blev jag misstänksam. Han har som bekant mixat två skivor förut och ljudet där är bra, men inte häpnadsväckande. Men Oden, blev jag överbevisad, Wilson har gjort ett fantastiskt jobb. Trumljudet är inte alls "metal" utan varmt, levande, organiskt. Gitarr och bas genomarbetade. En otroligt vacker ljudbild, om man kan använda ett sådant ord.

För det andra spelar killarna i bandet bättre än någonsin. Åkerfeldt är som vanligt brilljant, men för första gången känner jag en "bandkänsla", på riktigt. Mendez, som den fantastiska basist han är, får verkligen spela ut och Fredrik Åkesson står inte helt i skuggan av Micke längre, Fredriks jazzmodala solo i "Nepenthe" är otroligt snyggt. Är det något man skulle kunna gnälla på så är det möjligtvis att Micke sjunger lite väl snällt. Frikyrkligt, sade en kompis till mig. Så långt skulle jag inte dra det, men ni fattar.

För det tredje är det låtmässigt en mycket bra skiva, om man accepterar den nya inriktningen genremässigt (och djupt andetag, för här kommer en lång mening): Från öppningen med två ganska "klassiska" OPETH-låtar: "The Devil's Orchard" och "I Feel The Dark" via den lite onödiga "Slither" (upptempo har aldrig varit OPETHs starka sida) till den råproggiga mittendelen med den redan nämnda "Nepenthe", som andas YES och GENESIS, "Häxprocess" (som trots titeln lite märkligt nog sjungs på engelska) i samma stil, "Famine" som också andas tokprogg med sitt tunga riff som nästan låter lite ANEKDOTEN, den korta men av spelglädje späckade "The Lines in My Hand" i vilken Mendez verkligen får spela ut till avslutningsdelen med "Folklore" som verkligen låter som den heter, i positiv bemärkelse (jag vet inte om folk har fattat hur "svensknordiskt" OPETH egentligen alltid låtit, men här blir det väldigt tydligt) till avrundande lugna instrumentala "Marrow of The Earth" som spinner vidare på folksoundet. Puh! Har även som snabbast hört extraspåret "Pyre", som inte var med på min promo. Den är bra den med, och kommer säkert i någon "Extended edition" senare.

Så jag ger skivan en nia, ett mycket högt betyg men ändå en jämkning. I förhållande till all annan musik som släpps så är det en klockren tia. I förhållande till OPETH-universat är det kanske en sjua, medan Wilsons mix trycker upp betyget ytterligare ett snäpp. Så nio. Ungefär. Det kommer bli otroligt intressant att se hur den blir mottagen. Hardcore-OPETH-fansen har varit med förr och kan säkert acceptera stilen – för en skiva. Men det skulle vara kul om en större publik kunde upptäcka dem (även om det är tveksamt, 70-talsprogg står inte högst upp på kulturskribenternas kreddordning). Det finns ett fantasiskt litet svensk instrumentalt proggband vid namn GÖSTA BERLINGS SAGA som på sin myspace-sida beskriver sin musik som "(the music) your unmarried, childless uncle with that beard and the weird smell likes." Har du en sådan uncle har du i alla fall en given julklapp nu. Efter att du köpt skivan till dig själv.

Av: Petter Pettersson
Publicerad: 2011-09-16