Visa skriven av
Visa i
ENTRAILS - "The Tomb Awaits"
FDA REKOTZ, FDA REKOTZ, 2011

Se på bilden härintill; vi gör ett rorschashtest under en halv sekund. Vad ser ni för platta? När jag fick hem skivan trodde jag att jag utsatts för ett listigt practical joke. Jag hade fått hem dödsmetallens legendplatta "Left Hand Path" av ENTOMBED, men så var inte fallet. ENTRAILS kallar sig själva för klassisk svensk dödsmetall. När man lyssnar på skivan skulle man kunna förledas att tro att man är tjugo år på nytt och att Berlinmuren nyss fallit. Men Berlin är ingen delad stad och själv har jag skaffat ögonkräm sedan länge; året är 2011. Här uppstår en relevant fråga; ska musik alltid vara utvecklande? Behöver varje skivsläpp innehålla nya riff och moderna svängningar och dessutom vara progressiv för att bli bra? Det är en svår balansakt; den mellan vad som är snygg retro och vad som blir en musikalisk axelryckning för att lyssnaren hört det förr. Just denna balansgång är ett stycke cirkuskonst få bemästrar.

ENTRAILS kommer från Växjö och har fyra medlemmar. De bildades redan 1991 men har sedan legat i träda tills 2008 då man återuppstår ur slummern. "The Tomb Awaits" är producerad av legendaren Dan Swanö och i pressmaterialet som medföljer kallar man släppet för det mest brutala sedan DISMEMBERs "Like An Ever Flowing Stream". Under 42 minuter får lyssnaren följa ENTRAILS in på kyrkogården där man efter ett aukustiskt intro hamrar loss i en furiös "Unleashed Wrath". Det är brutalt och Joakim Svenssons röst dundrar fram i en ljudbild som låter just precis 1990. Att man kan leverera dödsmetall råder det inget tvivel om; med sedan kommer problemen. Hade man bara valt att gnugga bort alla dessa visuella och musikaliska referenser till sina husgudar så hade man kommit undan med snygg retrodöds. Nu blir likheterna för stora och lyssnaren associerar hela tiden med dåtiden. ENTRAILS maskerar så att säga effektivt bort det faktum att man själva är ett bra band. Det är i mer brutala delar som "The Slithering Below" som gruppen kommer till sin rätt, för så snart man ger sig in i dödsmuller a la DISMEMBER så tigger man oundvikligen om en jämförelse. Ärligt talat är David Blomqvist och Fred Estbys skor inte lätta att fylla.

Sammanfattningsvis tycker jag om den här skivan av anledningen att jag och ENTRAILS delar en förälskelse till urmodern av dödsmetall, den svenska mörka. Hade man bara valt bort några blinkningar hade man varit i hamn med snygg retrodöds. Men för er som delar vår kärlek; detta skivköp kommer inte att göra er besvikna.

Officiell webbplats

Av: Anna Strand
Publicerad: 2011-09-19