Visa skriven av
Visa i
INFUNERAL - "Torn From The Abyss"
Blackcrowned Records, import, 2011

I alla tiders samhällen har det pågått en kamp mellan det ordnat goda som i västerlandet kallats Gud och dess motkraft, det kaotiskt mörka gestaltat som Satan. Denna kamp pågår inte bara om våra arma själar utan även i musiken. Om Gud har gospel som sitt vapen har Satan skaffat sig motsvarande förförelsemedel i black metal. Från och med nu läggs alla teologiska diskussioner åt sidan och jag fokuserar på Satans senaste tillskott i kampen om våra depraverade själar; tvåmannabandet INFUNERAL från Stockholm. De bildades 2002 och består av Grave; gitarr och sång samt Casket; bas och trummor. "Torn From the Abyss" är deras andra album och de har ett arv att leva upp till.

Svensk black metal har respektingivande rötter med BATHORY som självskriven historisk referens. Från detta episka band har utvecklingen vacklat betydligt. På senaste tiden har genren övergått från sorgsamt pajaseri till klarhet genom ett enda trollslag, den briljanta och sönderkramade gruppen WATAIN. Bakom denna Uppsala-trio lurar fler diamanter i skuggorna. INFUNERAL är en av dessa grupper som förvaltar black metal-arvet med äran i behåll, och mer därtill. För detta mina vänner är Pure Fucking Black Metal Armageddon -- om man nu får ta till superlativer. Genren har definitivt återupprättat sin heder. Produktionen är precis så rå som ärkekonservativa som jag själv vill ha det utan att man förlorar musikaliteten som hela tiden finns där i snygga riff, täta trummor och en sånginsats där texterna går fram.

Texterna, som självfallet hyllar Hin Håle och spår mänsklighetens undergång, som sig bör, skrämmer. För gör man black metal så ska det kännas att det är ondska. Aggressionerna ska vara uttalade och som lyssnare ska man dras in i detta diaboliska soundtrack något som INFUNERAL lyckas väl med. Man sugs ned i underjorden redan från första regntunga introt som snabbt genom ett genialiskt bassolo rinner över i vad texten utlovar; Unleash an holy fire to end all human lives. Det är äkta i en värld där posörer är lika vanligt förekommande som Krister Henriksson i svensk polisfilm. Genom att välja en avskalad produktion lyckas INFUNERAL med vad som torde vara deras mål. Att göra likadelar lockande som svårtillgänglig musik för sina lyssnare. Som i "The Plauge of Humanity" där Grave fräser fram ett kallt freezing moon med klar referens till MAYHEMs Dead då visar INFUNERAL verkligen att man menar det som framförs. Och i trettio minuter fortsätter misantropin som spottas fram mellan snygga riff och ursinniga trummor, kvar sitter jag som golvad lyssnare.

Jag säger bara en enda sak; argh!! Satan kan vara nöjd, för i den här ronden har hans missionärer gått på kraft knock out och på ren svenska; fy fan va bra detta är!

Officiell webbplats

Av: Anna Strand
Publicerad: 2011-09-28