Visa skriven av
Visa i
JANE'S ADDICTION - "The Great Escape Artist"
Capitol, import, 2011

Hallå! Det här var roligt! Jag hade inte en susning om att JANE'S ADDICTION skulle släppa nytt, så läste jag en engelsk recension i veckan som sågade skivan, och därför skyndade jag mig inte direkt och hade extremt låga förväntningar. Förra skivan, "Strays", hade sina ögonblick men var faktiskt rätt saggig.

Så, jag satte mig ner och lyssnade. Och oj, vad bra!

JANE'S ADDICTION är lite roliga i det att de enbart släpper en skiva per decennium, med undantag av 80-talet då det faktiskt kom två. Så man vet aldrig riktigt hur det ska låta, varje skiva är färgad av vattnet som runnit under broarna och om den förra, som kom 2003, var färgad av någon slags post-grunge-identitetskris så har de verkligen krisat färdigt nu. Kärnan i bandet är, och har alltid varit, sångaren Perry Farell och gitarristen Dave Navarro, men även trumslagaren Stephen Perkins har varit med från början. Jag älskar verkligen Farells röst, den utstrålar desperation och sårbarhet samtidigt som den är stor och rymlig på något sätt. Navarros gitarrspel har också alltid tilltalat mig. Han fick otroligt mycket kritik för insatsen på RED HOT CHILI PEPPERs "One Hot Minute", en skiva som de aldrig spelar några låtar live från numera (förutom Fleas sologrej "Pea"). Orättvis kritik, tycker jag, jag tycker han spelade bra där, även om det kanske var för slickt för RHCP. Och i JANE'S ADDICTION har han alltid levererat, det är hans hemmaplan. Att han är en tramsig posör kan man ha överseende med.

Nya skivan är som sagt mycket bra. Det låter stort, arty, det bredbenta från "Strays" är helt borta, och kvar är det konstnärliga som JANE'S ADDICTION alltid har gjort så bra när de gjort det ordentligt. Man hör vilket vatten som runnit sen sist – man hör MUSE (som jag inte gillar, men jag gillar när andra influeras av dem, väldigt knepigt), man hör det återhållsamma som AUDIOSLAVE i sina bästa stunder gjorde bra, man hör amerikansk alternativrock à la INTERPOL, men influenserna är inte övertydliga, JANE'S ADDICITIONs egna uttryck står stadigt på egna ben. Och de har inte tappat kärnan, någonstans låter det fortfarande Los Angeles. Men L.A. är inte längre droger och glam, det är något annat. Städer förändras, och de bästa banden förändras med dem.

Av: Petter Pettersson
Publicerad: 2011-11-03