Visa skriven av
Visa i
NANNE GRÖNVALL - "My Rock Favourites"
Lionheart, Universal, 2011

Herre min blueöystercult... Nanne Grönvall ger sig på "rock". Det skulle hon inte ha gjort. I korthet, vill inte ägna den här saken mer än max en minut av ditt liv: Det finns dåliga saker med den här skivan, men det finns också bra.

De dåliga först: Låtvalet är fruktansvärt och tyder på noll insikt i genren. Inspelningen är i delar hemsk; trots att kvinnan har Universal bakom sig och är gift med ABBA-Bennys son så låter det stundtals Partille-demo. Är det EZ-drummers default kit jag hör? Kommer gitarrljuden från en tretusenkronors-Pod? Vad tusan håller Joacim Cans på med i sammanhanget? CLAWFINGER ska visst gästa någonstans – är det här de har hamnat? Allvarligt talat så skulle en avslutningsklass på mediaprogrammet i Vänersborg få det att låta bättre. Sedan ska vi inte tala om Nannes uttal, lyssna på "Should I Stay Or Should I Go". Eller... gör det inte. Den finns på Spotify. Don't go there.

Sedan de bra sakerna: När man är antingen magsjuk eller riktigt packad hamnar man ibland i ett stadie där man vill kräkas, men man kan inte (ofta mellan de "riktiga" spyorna när man har maginfluensa, man vill bara bli av med det så man får sova en stund). Då får man antingen köra det där äckliga "stoppa fingrarna i halsen"-tricket som anorektikerna behärskar så bra, eller.... eftersom jag alltid slänger min tandborste efter en magsjuka (av hygienskäl) så brukar jag ta handänden av tandborsten och köra ner i halsen för att kicka igång kräkreflexen, tycker det är äckligt att få allt jox på fingrarna. Det som är så jäkla bra bra är att man inte behöver det längre. Man köper en ministereo på SIBA, skaffar Nannes platta, ställer in den på dass, och när man är i ovan beskrivda situation så sätter man på exempelvis "Crazy Horses". Man lär definitivt vara på den där lyckliga kräkas-galla-nivån redan innan andra versen. Och så får man stänga av snabbt... och somna gott i fosterställning, naken på toalettgolvet. Bliss by Nanne.

NOT. Det här är den andra skivan jag ger "1" den här månaden. Den förra var LOUTALLICAs "Lulu". Jag vill i och med detta faktiskt revidera det betyget en aning. Konstnärligt är den givetvis inte värd något mer, men underhållningsmässigt är den värd betydligt mer. Har lyssnat på delar av den flera gånger, och kan faktiskt sjunga/nynna/prata/gläfsa med i ett par partier. Och lufttrummat till Lars dynamiska och levande trumspel.

NOT 2. Vänd omvänd psykologi. Klicka inte på länken. Klicka. Inte. På. Länken. Gör det inte!

Länken.
 

Av: Petter Pettersson
Publicerad: 2011-11-23