Visa skriven av
Visa i
NOTHNEGAL - "Decadence"
Season Of Mist, Sound Pollution, 2012

Ekot rapporterade i samband med FN:s klimatkonferens i Durban, Sydafrika, att Maldiverna är på väg att på sikt försvinna. Maldiverna är en så kallad östat bestående av 26 atoller med 1 192 öar. På grund av den globala uppvärmningen dör de korallrev atollerna utgörs av och successivt nöts de bort för att sedan lösas upp i havet. På en av dessa öar, huvudön Malé, huserar det melodiösa dödsmetallbandet NOTHNEGAL.

Med tanke på den situation de befinner sig i, med sitt land på väg att slukas av Indiska oceanen, blir man förvånad över att debuten ”Decadence” är så pass balanserad och fokuserad som den faktiskt är. Här hade jag väntat mig ett ursinne och en urladdning i pur ilska och hämningslös vrede över sakernas tillstånd. Men nej, NOTHNEGAL väger varje not, varje riff och minsta strof på guldvåg. De tillåter sig inte att utföra allt för vågade eller oförutsägbara krumsprång. Originalduon Hilarl (gitarr) och fufu (sång/gitarr) har, i samarbete med landsmännen Battery (bas) och Avo (sång), även involverat Kevin Talley (trummor, DÅÅTH, SIX FEET UNDER) och Marco Sneck (keyboard, POISONBLACK, STARGAZERY) som extra förstärkning.

”Decadence” genomgår under sina dryga 40 minuters speltid ett par olika faser, där det mest utmärkande är den allt eftersom avtagande graden av råhet i musiken. Inledande ”Salvation” och ”Claymore” river loss med besked och lägger ribban på nivån ”tung death metal”, med typisk growl som grädde på moset. Arrangemangen och harmonierna förändras därefter mot ett mer atmosfäriskt sound och väl framme vid ”Sins Of Our Creations” och ”Singularity” är det aggressiva till stor del urladdat och sången ljus och ren.

Man känner genomgående igen tongångarna och allt låter utmärkt, men det hade ändå inte varit en allt för stor felsatsning med en mer enhetlig linje i materialet. Plattan genomgår i mångt och mycket en metamorfos som ger intryck av att NOTHNEGAL inte riktigt bestämt sig vilket ben de ska stå på. Marco Sneck har med sin keyboard fått en betydande roll i arrangemangen genom att på ett subtilt sätt lyfta fram i första hand plattans stilfulla rytmfigurer utan att själv ta över och dominera. ”Decadence” har sina svagheter men är i sin helhet en stark debut som bjuder på välkomponerad döds från den melodiösa skolan.

Av: Lars Ekenryd
Publicerad: 2012-01-03