Visa skriven av
Visa i
FREEDOM CALL - "Land of The Crimson Dawn"
Steamhammer/SPV, Playground, 2012

Efter en första genomlyssning av albumet ”Land of The Crimson Dawn” från första till sista låten à 64,25 minuter blir man aningen konfunderad. Vad kan Chris Bay (sång/gitarr, LANZER, ex-GAMMA RAY) tänkas ha att säga till sitt försvar frågar man sig. FREEDOM CALL har under det dryga dussintalet år sedan starten 1998 inte fullt ut lyckats upprepa framgången med det hyllade debutalbumet ”Stairway To Fairyland”. Ett ljus i tunneln kunde dock skönjas då ”Eternity” släpptes 2002 och efterföljande livealbum ”Live Invasion” även den imponerade två år senare. Sedan dess har FREEDOM CALLs melodiösa power metal inte riktigt levt upp till vare sig förväntningar eller kvalité för att återvinna en stjärnstatus bland fansen. Under årens lopp har fram till dags dato samtliga medlemmar förutom Chris Bay bytts ut och så sent som 2010 lämnade även originalmedlemmen Dan Zimmermann (trummor, GAMMA RAY, ex-IRON SAVIOR) bandet. Som ersättare kan man nu höra mångsysslaren Klaus Sperling (MP, MY DARKEST HATE, ex-PRIMAL FEAR, ex-SINNER). Vad man kan säga om ”Land of The Crimson Dawn” i jämförelse med tidigare album – med undantag för ett visst fåtal album – är att det egentligen inte har förändrats så mycket. Det som ändå gör att ”Land of The Crimson Dawn” sticker ut är inslaget av en större dos hårdrock på åtminstone vissa spår. Det utpräglade power metal-sound som tidigare varit dominerande har med försiktiga mått och steg luckrats upp och låtit sig infiltreras av mer rockartade tongångar.

Därmed inte sagt att FREEDOM CALL sviker sina ideal eller sin lojalitet mot fantasivärldar där ärevördiga slag utkämpas och hjältar svingar sina oproportionerligt stora svärd för att rädda en värnlös jungfru från mörka krafter. ”Land of The Crimson Dawn” har en sociokulturell tematik formad i fantasyliknande metaforer, där inte minst datorspel ger möjlighet till verklighetsflykt och dagdrömmeri för dagens unga. Likväl visar FREEDOM CALL långt ifrån ens tendenser till att för den saken skull ge avkall på galopperande gitarrduetter, smattrande dubbelbaskaggar, smäktande keyboardslingor och allsångsliknande stäm- och körsång. Allt detta finns med och så långt är allt gott och väl, om man föredrar sin power metal i traditionell tappning. Därutöver får man som bonus även den ovan nämnda hårdrocksinfluensen samt därtill hörande udda textrader hämtade från en annan sida av Chris inre rum.

Detta är också vad som i mina öron är ”Land of The Crimson Dawn”s största aber. Att föra in rockiga harmonier och arrangera om den traditionellt så högtravande genren är i grunden ett välkommet grepp, men när temat i texterna försöker efterlikna bland annat THE WHOs ”Tommy”, som i låten ”Rockstar”, blir det inte bra. ”Rockin’ Radio” är ett annat exempel på hur fel det kan bli, för vad kan man förvänta sig med pekorala textrader som ”Rock, rock the nation/Tune in for the show/Welcome to this happy metal radio show […] We don’t play rap & techno/But rock music & metal!!”. Är man inne på melodiös power metal och inte så nogräknad vad gäller textförfattandet är ”Land of The Crimson Dawn” att rekommendera. Om inte, hoppa över och sök vidare.

Av: Lars Ekenryd
Publicerad: 2012-01-24