Visa skriven av
Visa i
UNISONIC - "Ignation"
Ear Music, Playground, 2012

Förutom det uppskruvade tempot och de vassa SAXON-lika riffen är det dessutom den uppenbara associationen till DEEP PURPLEs ”Stormbringer” som möter mig när jag sätter på ”Ignation”.  Sångaren Michael Kiske (KISKE SOMERVILLE, ex-HELLOWEEN) kunde lika gärna ha sjungit textraderna ”Comin’ out of nowhere/Drivin’ like rain/Stormbringer dance/On the thunder again […]”. Det klassiska titelspår från albumet med samma namn är nämligen till förväxling lik det initiala arrangemanget på låten ”Unisonic”. Öppningsspåret blir hur som helst något av en rivstart. Det tre år gamla bandet som Michael Kiske, Dennis Ward (bas, D.C.COOPER, PINK CREAM 69) och Kosta Zafiriou (trummor, D.C. COOPER, PINK CREAM 69) satt samman har en tydlig intention att skapa ett exemplariskt power/speed metal-band för framtiden.

Som gitarrister rekryterades först Mandy Meyer (ex-KROKUS) för att sedan 2011 kompletteras med Kai Hansen (GAMMA RAY, ex-HELLOWEEN). Det är 25 år sedan Kai Hansen senast spelade ihop med Michael Kiske i HELLOWEEN och det har runnit mycket vatten under broarna sedan dess. Nu är de återigen tillsammans och då i ett all-star-band. I och med ”Ignation” släpper de en EP som debut och därtill något av en testballong inför den fullängdare som kommer att släppas senare i vår. Av de fyra spåren är ”Souls Alive” och ”I Want Out” en demo- respektive en liveinspelning – den senare bandad på Loudpark i Japan den 15 oktober 2011. Med tanke på det positiva mottagande plattan fått har kvintetten föga att frukta inför framtiden. Låtarna visar på en bredd och variation som gör den i vanliga fall ganska likriktade powermetallen förvånansvärt intressant.

Trots ett absolut fokus på fyllig power metal är UNISONIC inte enbart en fortsättning på respektive medlems ordinarie band utan även en spännande bastard med i viss mån egen identitet. Michael Kiske är till exempel beskaffad med just den röstkapacitet som verkar vara vad denna hybrid kräver. Samma sak gäller även shredfantasten Kai Hansen. Det genomgående intrycket är att UNISONIC lagt mycket tid och energi på att skapa styva rytmfigurer med medryckande melodier där refrängerna spelar huvudrollen – vilket framgår med all önskvärd tydlighet på livespåret. Är man bekant med HELLOWEEN, GAMMA RAY, GOTTHARD eller IRON SAVIOR lär UNISONICs sound inte komma som vare sig någon överraskning eller som en ovälkommen tillökning i power metal-famljen.

Förutom det uppskruvade tempot och de vassa SAXON-lika riffen är det dessutom den uppenbara associationen till DEEP PURPLEs ”Stormbringer” som möter mig när jag sätter på ”Ignation”.  Sångaren Michael Kiske (KISKE SOMERVILLE, ex-HELLOWEEN) kunde lika gärna ha kunnat sjunga textraderna ”Comin’ out of nowhere/Drivin’ like rain/Stormbringer dance/On the thunder again […]”. Det klassiska titelspår från albumet med samma namn är nämligen till förväxling lik det initiala arrangemanget på låten ”Unisonic”. Öppningsspåret blir hur som helst något av en rivstart. Det tre år gamla bandet som Michael Kiske, Dennis Ward (bas, D.C.COOPER, PINK CREAM 69) och Kosta Zafiriou (trummor, D.C. COOPER, PINK CREAM 69) satt samman har en tydlig intention att skapa ett exemplariskt power/speed metal-band för framtiden.
Som gitarrister rekryterades först Mandy Meyer (ex-KROKUS) för att sedan 2011 kompletteras med Kai Hansen (GAMMA RAY, ex-HELLOWEEN). Det är 25 år sedan Kai Hansen senast spelade ihop med Michael Kiske i HELLOWEEN och det har runnit mycket vatten under broarna sedan dess. Nu är de återigen tillsammans och då i ett all-star-band. I och med ”Ignation” släpper de en EP som debut och därtill något av en testballong inför den fullängdare som kommer att släppas senare i vår. Av de fyra spåren är ”Souls Alive” och ”I Want Out” en demo- respektive en liveinspelning – den senare bandad på Loudpark i Japan den 15 oktober 2011. Med tanke på det positiva mottagande plattan fått har kvintetten föga att frukta inför framtiden. Låtarna visar på en bredd och variation som gör den i vanliga fall ganska likriktade powermetallen förvånansvärt intressant.
Trots ett absolut fokus på fyllig power metal är UNISONIC inte enbart en fortsättning på respektive medlems ordinarie band utan även en spännande bastard med i viss mån egen identitet. Michael Kiske är till exempel beskaffad med just den röstkapacitet som verkar vara vad denna hybrid kräver. Samma sak gäller även shredfantasten Kai Hansen. Det genomgående intrycket är att UNISONIC lagt mycket tid och energi på att skapa styva rytmfigurer med medryckande melodier där refrängerna spelar huvudrollen – vilket framgår med all önskvärd tydlighet på livespåret. Är man bekant med HELLOWEEN, GAMMA RAY, GOTTHARD eller IRON SAVIOR lär UNISONICs sound inte komma som vare sig någon överraskning eller som en ovälkommen tillökning i power metal-famljen.

Av: Lars Ekenryd
Publicerad: 2012-02-02