Visa skriven av
Visa i
UFO - "Seven Deadly"
SPV/Steamhammer, Playground, 2012

Hade det inte varit för att UFO de facto är ett välkänt, för att inte säga legendariskt och stilbildande, band hade omslagsbilden till ”Seven Deadly” varit direkt avtändande. Om det i detta val av artwork finns någon djupare symbolik eller hänsyftning till skivans titel är det i så fall något bortom min fattningsförmåga. Jag överlämnar med stor ödmjukhet till framtida forskare att analysera denna djupsinniga inramning och fokuserar istället på det väsentliga i sammanhanget: Musiken! Med 43 år på nacken och inte mindre än 20 studioalbum under vingarna är UFO anno 2012, med sitt 21:a studioalbum ”Seven Deadly” på skivdiskarna, fortsatt att räkna med. Britterna imponerar genom att leverera ett album fyllt med klassisk hårdrock i dess renaste form. Phil Mogg (sång), som är den enda originalmedlemmen som varit oförtrutet lojal mot bandet under alla år, har förvånansvärt nog lyckats inte bara behålla utan även förstärka sin särpräglade sångröst. Frågan är om Phil, trots att han i april fyller 64 år, någon gång tidigare låtit bättre? Pete Way fanns inte med på UFO:s föregående album ”The Visitor” från 2009, på grund av problem med levern. På ”Seven Deadly” är det Lars Lehmann som klätt på sig basen i Petes ställe. För övrigt är det trotjänarna Paul Raymond (gitarr/keyboard) och Andy Parker (trummor) som tillsammans med gitarrvirtuosen Vinnie Moore gör laguppställningen komplett.

Förutom Phil Mogg är det just Vinnie Moore som utmärker sig mest. Som råttfångaren i Hameln förför han lyssnaren medelst ett lika subtilt som fenomenalt välartikulerat gitarrspel; dessutom och inte minst via fingerfärdiga soloutflykter tar han på ett naturligt sätt kommandot i arrangemangen. Med sin kombinerade postklassiska och traditionellt rockiga gitarrstil – samt en djup känsla för bluesrytmer i vidare mening – är Vinnie en av de större behållningarna på ”Seven Deadly”. I exempelvis låten ”Steal Yourself”, som är ett av de långsammare spåren på skivan, dukar Vinnie upp ett av plattans vassare solon. Även rytmsektionen och Paul Raymond på keyboard gör naturligtvis ett strålande jobb vilket sammantaget ger låtmaterialet en speciell dynamik. UFO, och då i första hand Phil Mogg, Vinnie Moore och Paul Raymond visar på ett stabilt hantverk i text- och låtskrivandets konst.

Trots, eller tack vare, en mogen ålder tar sig även musiken uttryck som ligger i paritet med de åldersstigna medlemmarna. Till skillnad från i synnerhet ”The Monkey Puzzle” från 2006 är ”Seven Deadly” ett betydligt mer omdömesgillt, solitt och väl genomarbetat album. Det är fortfarande ganska harmlös melodisk rock som presenteras och variationen i tonläget finns alltjämt där. Den här gången har britterna emellertid en genomgående något tuffare attityd. Det är återigen Tommy Newton i Area 51 Recording Studio som står för produktion och mixning. Resultatet av en synkad produktion och ett välformulerat låtmaterial visar sig i UFO:s starkaste album sedan 2002-års ”Sharks”.

Av: Lars Ekenryd
Publicerad: 2012-02-05