Visa skriven av
Visa i
BLUT AUS NORD - "777 - The Desanctification"
Debemur Morti, Import, 2011

“777 – The Desanctification” är andra akten i den trilogi BLUT AUS NORD är i färd med att färdigställa. Föregångaren ”777 – Sect(s)” utgör inte bara avstampet i detta projekt utan även den musikaliska mall de efterkommande verken har att följa – åtminstone av ”777 – The Desanctification” att döma. Vad den sista och avslutande tredjedelen har att erbjuda återstår dock att se, men någon väsenskild inriktning är troligtvis inte att vänta. I likhet med ”777 – Sect(s)” bjuder även ”777 – Desanctification” på en lågstämd futuristisk föreställning. De bråddjupa (dis)harmonier som handlöst störtar ner i ett kolsvart ljudlandskap är så filmiskt framställda att Tarkovskij hade varit överförtjust om han fått bildsätta det hela. Samtidigt som BLUT AUS NORD tar avstamp i förebilder som DARKTHRONE och HELLHAMMER ger kreatören bakom verket, Vindsval (sång/gitarr, KARRAS, MONOLITHE), även svängrum för klassiskt inspirerade tongångar.

Överbryggningen mellan de orkestralt storvulna, det primitivt avskalade och den implicit industriellt atonala undertonerna sker främst i de utdragna, instrumentella partier där också suggestionen blir som tydligast. ”777 – Desanctification” tar vid där föregångaren slutade, med ytterligare sju titlar à ”Epitome”, följt av den romerska numreringen VII till XIII. I likhet med upprepningen av låttitlar fortsätter även musiken på den repetitiva banan med lätt hypnotiska loopar. I vilken utsträckning trummorna är programmerade eller ej vågar jag inte uttala mig om men att W.D. Felds (trummor, keyboards, elektronik) torra trumkomp ofta ger ett mekaniskt intryck är utom tvekan. I motsats till vad man kan tro utifrån recensionen så här långt är det som spelas upp inte alls oävet eller ens outhärdligt. Inte alls, vill jag påstå. Man har ganska lätt att finna sig till rätta och successivt försjunka i en meditativ stämning inför mötet med BLUT AUS NORDs drone metal.

De spöklika gitarriffen och mardrömslika klagotonerna från W.D.Felds keyboard utgör den ständigt närvarande ljudkuliss som förebådar något odefinierbart hotfullt. Allt antyder dock inte enbart hopplöshet och svärta. Som en pendang till den "avkanonisering" som skivtiteln syftar på tar låten ”Epitome X” ett avigt sidosprång in i ett mer psykedeliskt lugn, där en sång med skarpa konturer i ett organiskt, mer levande landskap känns vitalt och livskraftigt. Det elektroniska grundbeat med etnorytmer som pulserar under den täta, stämningsfulla sludge/drone BLUT AUS NORDs trilogi vilar på är också den livboj, den essens som förhindrar ”777 – The Desanctifation” från att sjunka ner i avgrundens mörker. Om detta, i och med den återstående tredje och avslutande akten, kommer att sluta i en total alienation bortom den förankring BLUT AUS NORD tidigare haft i ambient black metal återstår som sagt att se.

Av: Lars Ekenryd
Publicerad: 2012-02-11