Visa skriven av
Visa i
STRUCTURAL DISORDER - "A Prelude to Insanity"
Egen, Egen, 2012

STRUCTURAL DISORDER är ett gäng grabbar som träffats på musikhögskolan i Stockholm och bestämt sig för att spela proggmetal tillsammans. Tjusigt, sådant uppmuntras. När jag själv gick musikhögskolan för ett femtontal år sedan var det ingen som överhuvudtaget ägnade sig åt det, förutom jag då. Men så blev jag mobbad, kränkt och utstött. Nej, det blev jag verkligen inte. Men jag hade ingen att spela med, på skolan. Så det här känns ju lite hoppfullt.

Det framgår inte av promomaterialet om det är en "riktig" skiva, en demo eller ett ackis*projekt, men jag sluter mig till att det är en demo eftersom det inte finns något skivbolag nämnt någonstans. Och det hörs faktiskt också, ljudet är inte riktigt "broadcast", som man säger. Det är alldeles för hårt komprimerat, och exempelvis balansen mellan ren sång/growl är väldigt knepig. Men det är å andra sidan skitsvårt att få till i mix, det måste nästan till någon som Jens Bogren för att få det riktigt bra. Men det låter lite demo, helt enkelt. Vilket det nog är. Jag förstår att man vill ge ut saker på egen hand men det är faktiskt så, fortfarande, att det är någon typ av kvalitets-avstamp att ha ett skivbolag i ryggen (speciellt vad gäller den här typen av musik – på den här arenan har den elektroniska musiken kommit mycket, mycket längre), och kanske kan man med även ett litet skivbolag (det finns fortfarande många kvar) få lite mer muskler bakom produktion och promotion.

Musiken rör sig någonstans i landet PORCUPINE TREE, tidiga DREAM THEATER stundtals och lite OPETH. Lite slapbas smyger sig in där också, det har ju både SIEGES EVEN och TESSERACT pysslat med i genren på sistone.

Har väldig svårt att bedöma, och betygsätta. Anslaget är som sagt väldigt kreativt och ambitiöst. Men om jag säger så här: Hade det varit ett färdigt paket från ett etablerat bolag hade jag inte tyckt att det höll. Det är en otroligt svår genre att slå in sig i och ska man lyckas måste man ha en unik vinkling, en originell "kil" att slå in i den massiva vägg av udda taktarter, djentgitarrer, temaskivor (vilket detta också är, förstås), mystiska harmonier och flageoletter som finns därute i bruset. Denna vinkling kan vara ett "riktigt" arv från dödsmetallen (som OPETH har), en bisarr humor (som Devin har) eller en förmåga att konstant subtilt genuint blinka tillbaka på rockhistorien (som PORCUPINE har, när de är som bäst) men jag känner inte riktigt att STRUCTURAL DISORDER har hittat sin originalitet ännu. Det finns så sjukt många band, och det finns så sjukt många som är grymma rent tekniskt på att spela den här typen av musik. Det finns nog fler som spelar den än som egentligen lyssnar på den. Men jag har ju spelat den här typen av grejer själv i så många år så jag vet ju varför – det är ju skitkul att spela den, så musiken har ett berättigande.

Däremot, ser man skivan för vad den är, så är den helt ok. Sista låten "Peace of Mind" är riktigt tjusig, som komposition betraktat. Där har man heller inte dränkt sången i effekter utan låter den vara ren och snygg. Man får se STRUCTURAL DISORDER som ett utvecklingsprojekt, killarna är inne i en fas där de lär sig och det kommer bli intressant att se hur långt detta bär och vad det blir av dem i framtiden.

*ackis = musikhögskoleslang för Musikhögskolan i Stockholm (Musikakademien, ackis).  

Av: Petter Pettersson
Publicerad: 2012-03-02