Visa skriven av
Visa i
THE SAFETY FIRE - "Grind The Ocean"
Inside Out, Import, 2012

Den Londonbaserade kvintetten THE SAFETY FIRE flyter smidigt över genregränserna, från (teknisk) death metal, post-hardcore, djent, progressiv metal och till viss del även jazzfusion. På debutfullängdaren ”Grind The Ocean” följs de framgångsrika tongångarna från den föregående EP:n ”Sections” upp och vidareutvecklas i en mognare form. Den polyrytmiska och atonala framtoning, i form av utpräglat riffbaserade arrangemang med tvåstämmiga gitarrslingor – som alltid präglat THE SAFETY FIREs sound – gör ”Grind The Ocean” inte bara svåråtkomlig utan även retligt tilldragande.  Gitarrduon Derya Oisin Nagle och Joaquin Ardiles är i likhet med basisten Lorenzo Anton Carlo Peri, trummisen Calvin Simon Tulloch Smith och vokalisten Sean Robert McWeeney oerhört duktiga musiker som trots den uppenbara utmaningen trots allt lagt ribban på en hanterbar nivå. Genom att inte gå händelserna i förväg och ivrigt vilja briljera har de istället lyckats etablera en energi och ett dynamiskt samspel; vilket osvikligen går förlorat om man navelskådar för mycket och ägnar allt för mycket fokus på nördig överkursteknik i sitt spel.

Blandningen av CYNICs jazzkryddade metal, MARS VOLTAs rytmiska melodislingor, SIKTHs avant-garde metal och MESHUGGAHs mattemetal kokar i THE SAFETY FIREs järngryta ner till en multifasetterad tillrättning väl redd och överkomligt mild i smaken. Förutom aromtillsatsen i instrumenteringen är vokalistens insats ett energifält värt att nämna. Sean ger utlopp för en paniskt återhållen ilska i sin ”sång”, samtidigt som den rymmer både kraft och rörlighet, vilket förstärker stabiliteten och karaktären i tonläget. Seans stämma är det enda i ljudbilden som på ett naket och rättframt sätt använt en bred pensel för att ge uttryck för en individuell sinnesstämning. Sean framstår därmed som själva essensen i det genomgående ogästvänliga men ändå oerhört lockande landskap lyssnaren bjuds in i. Det finns i den bemärkelsen inte mycket av melankoli eller depressivitet över ”Grind The Ocean” men väl en ödesmättad atmosfär. Till tonerna av hård metal med spattiga och komplexa låtstrukturer blir det hela en istället både upplyftande och förlösande upplevelse.

Av: Lars Ekenryd
Publicerad: 2012-03-08