Visa skriven av
Visa i
DARKNESS BY OATH - "Near Death Experience"
Cyclone Empire, Border Music, 2012

Om AT THE GATES hade haft sitt ursprung i Spanien och IN FLAMES varit deras landsmän hade DARKNESS BY OATH förmodligen varit landets morsvarighet till DARK TRANQUILLITY, eller något annat melodeath-band som följde efter ”Göteborgssoundets” genombrott. Som bekant är inte vare sig IN FLAMES, DARK TRANQUILLITY eller AT THE GATES från Spanien, men det är i allra högsta grad DARKNESS BY OATH. Den baskiska kvintetten har helt och fullt snöat in på vad 90-talets melodiösa death metal hade att erbjuda. En hel del tvåtakt med drivna rytmfigurer och uppspelta solon som samverkar med en vokalist i besittning av en djup, flåshurtig growl à la Tompa Lindberg. Två saker får man i ärlighetens namn ge dem och det är att de är genuint dedikerade och så pass samspelta att det utpräglat välkomponerade – om än daterade – låtmaterialet trots allt besitter en stabil bäring inom genren anno 2012.

”Near Death Experience” är min första bekantskap med DARKNESS BY OATH och jag kan därför inte uttala mig huruvida de utvecklats under sina tio aktiva år. Med låten ”A Cry Of Terror” bryter spanjorerna av den gängse stilmallen och rör sig mot en mer dynamisk groove metal. Det är onekligen ett välkommet inslag som ger en studs och tyngd som skarp kontrast till framfarten med tvåtakt. Även ”Fallen Angel of Death” tenderar att hålla en tyngre profil med ett mer modernt death metal-sound. Dessa i sammanhanget udda inslag är vad som med viss möda bär denna produktion och ger ”Near Death Experience” mer än bara en näradödenupplevelse.  Som gäster för att utföra gitarrsolon på två låtar har inga mindre än Anders Björler (AT THE GATES, THE HAUNTED) och Marios Iliopoulos (NIGHTRAGE) bjudits in. Oavsett om ”Near Death Experience” avser att vara en i sig välförtjänt homage till genren i allmänhet och Göteborgsscenen i synnerhet eller en reaktionär förvaltare av densamma lämnar den inget bestående intryck. Tar DARKNESS BY OATH istället fasta på de stickspår som plattan bjuder på och utifrån dessa befriar sitt skapande i riktning mot en egen identitet är lär man åtminstone inte förlora på walk over.

Av: Lars Ekenryd
Publicerad: 2012-03-16