Visa skriven av
Visa i
HEIDEVOLK - "Batavi"
Napalm Records, Border, 2012

HEIDEVOLK klassas som pagan metal, en genre som känns ungefär lika smal och väldefinierad som inspirationskällan ”folkmusik”. Rent musikaliskt låter ”Batavi” ofta snarare heavy metal och det av den episka sorten. Efter att ha förföljts av en efterhängsen känsla av deja vu, inser jag när jag lyssnar på ”Het Verbond Met Rome” att ja, det är ju VINTERSORG  det låter som! ”Till Fjälls” utan synthmelodier. Norrländskt vemod är utbytt mot ett ramverk av allianser, svek och intriger i ett Europa uppstyckat av stamkrig, så som efterlevande tenderar att vilja romantisera över det. ”Heidevolk”är också ett konceptalbum som skildrar Batavi-stammens kamp för att försvara sina germanska traditioner mot ett alltmer hotande romerskt imperium.

När det är som bäst påminner HEIDEVOLK om BATHORYs vikingametal (”Nordland”-skivorna), förstås ljusår ifrån Quorthons nyskapande men ändå. Det svultstiga öppningsspåret ”Ein Neuw Begin” är typiskt för hela skivan. Charmigt kanske med skanderande körer som låter som en blandning av soundtracket till ”Korpen Flyger” – den isländska vikingafilmen där allt är grått och skitigt och miserabelt – och "Ronja Rövardotter", men ganska tröttsamt i längden. Som en porlande frisk vårbäck kommer då instrumentala ”Veleda”, ett välbehövligt avbrott i en skiva annars dominerad av sång med [x]-ljud som torde göra såväl tyskar som araber avundsjuka. (För er som inte är bekanta med fonetik är det ljudet man så ofta tycker sig höra i ovan nämnda språk, ”ach”-ljudet.) Soundet är på samma gång skitigt och svulstigt och för absolut tankarna till hedniska krigare. Inte för att skivan inte är genomarbetad, den flyter på fint och jag är inte förvånad över att det visar sig vara Peter Tägtgren som producerat. Jag tycker bara hela temat är lite töntigt.

Jag får intrycket av att bandet blivit så förtjusta i sitt koncept att de lagt ner mer tid på det än på musiken. Naturligtvis en smaksak, men jag efterfrågar lite mer variation. Eller så är det för att jag nästan aldrig kan lyssna på hela ”Till Fjälls” utan att känna mig stoppmätt. Jag får erkänna att "Batavi" blir bättre ju mer man lyssnar på den, Tägtgren brukar sällan stå för något annat än kvalitet, och gillar man ovan nämnda Norrlandsband och inte minst episka krigarhistorier skadar det inte att kolla upp skivan. Men för min del blir det lite för mycket pojkrums-heavy metal.

Av: Tove Ceginskas
Publicerad: 2012-03-20