Visa skriven av
Visa i
STORM CORROSION - "Storm Corrosion"
Roadrunner, Warner, 2012

Jag ska vara ärlig och säga att jag gjort ganska dålig research inför den här recensionen, förutom att ha lyssnat på skivan (kanske runt tio gånger). Jag har inte läst några andra recensioner (förutom att ha sett människor i sociala medier gjort en massa 'tummar upp'), och jag har inte sett något av de otal videoklipp som finns med intervjuer och behind-the-scenes. Men det spelar ingen roll, jag kan dessa herrar (Åkerfeldt och Wilson, som väl de flesta känner till vid det här laget) ganska bra, har följt båda i en massa år, jag var faktiskt en av dem som stod i publiken då OPETH öppnade för PORCUPINE TREE på lilla Klubb Kashmir i Borås 1998, tror jag det var.* En fantastisk spelning i alla aspekter.

Det här är däremot inte lika fantastiskt. Tyvärr, måste jag säga, jag är lite besviken. När man ger sig på "svår" eller "knepig" musik så är det i mina öron åtminstone en av tre kriterier som måste uppfyllas: 1. Formkänsla och/eller 2. Melodier/popkänsla och/eller 3. Distans/humor. Just den tredje punkten har aldrig kännetecknat någon av de två, men STORM CORROSION har egentligen inget av ettan och tvåan heller, och jag är alldeles medveten om att det förmodligen är alldeles medvetet. Steven och Mikael har säkert sagt: "Nu ska vi göra en skiva som bara kommer som den vill, helt utan baktankar", och jag köper det, men resultatet har blivit en ganska navelskådande historia som faktiskt är ganska trist, med ett par undantag.

Musikaliskt rör sig skivan betydligt närmre PORCUPINE än OPETH, även om det låter som om Åkerfeldt spelar de flesta gitarrer, kanske till och med alla. Det är avskalat, meditativt, stundtals nästan någon slags ambient-minimalistisk artrock. Låten "Ljudet Innan" är så långsam att jag faktiskt somnade på bussen mellan Partille och Göteborg. Det är inget fel i det, men jag tycker båda två har betydligt mer i sig. De har suttit i studion och bara "skapat" helt utan en melodisk eller enhetlig tanke... och jag kan inte annat än att tycka det är lite... ja, onödigt är väl kanske för starkt, men synd. Det hade kunnat bli mycket bättre, det borde ha blivit bättre.

Med det sagt så finns det bra saker. Jag skulle inte vilja ha skivan ogjord, det är bättre att den finns än att den inte finns, och det kan hända att den om ett tag växer och den kommer säkert hitta sin plats i det Wilson-Åkerfeldtska universat. Om man ska peka ut en låt så är "Hag" riktigt, riktigt bra, har en genomtänkt form, och ett urtjusigt, bulkigt, smutsigt trumljud och en meditativ tidig-wilsonsk pumpande syntbas som på något sätt vill säga lyssnaren att "det här är inte på riktigt, det är en dröm". En fantastisk låt som skulle platsat som ett extraspår på PORCUPINEs "Stupid Dream" med den äran. Den i sig är en tiopoängare. Resten är det inte.

* Jag har för övrigt blivit utskälld av Steven Wilson. Men det är en historia vi tar en annan gång. 

Av: Petter Pettersson
Publicerad: 2012-05-16