Visa skriven av
Visa i
HEXEN - "Being and Nothingness"
Pulverised, Import, 2012

Fyra år efter debuten ”State of Insurgency” följer amerikanska thrash-trion HEXEN upp med en anspelning på Jean-Paul Sartres ”Varat och intet”, ”Being And Nothingness”. I hur hög grad de fördjupat sig i existentialismen eller Sartres litterära/filosofiska verk är om möjligt inte uttryckt annat än i underförstådd mening. Däremot har de utifrån ett existentiellt perspektiv valt en förhållandevis fri tolkning av thrash metal. Det är det första som man lägger märke till när man ger sig in i HEXENs värld, att de tar lätt på ramar och gränsdragningar för att nå en passande uttrycksform. Redan genom det inledande spåret ”Macrocosm”, som inledningsvis är ett instrumentellt pianostycke som successivt broderas ut med hjälp av tungt gitarr- och trumackompanjemang, tar HEXEN ut svängarna.  På spår nummer två är dock ordningen tillfälligt återställd.

Det andra som är slående med ”Being And Nothingness” är den myckna och inte minst raffinerade hanteringen av gitarrer Ronny Dorian och Artak Tavaratsyan står som ansvariga för. I symbios med exceptionellt välskrivna riff har HEXEN laddat sitt material med genuint uttrycksfulla gitarrsolon, som tillsammans med trumslagaren Carlos Cruz (WARBRINGER) ger musiken en extra dimension. Carlos har efter ”Being And Nothingness” lämnat bandet och fått Gio Loyola (DISMANTLE, MERCILESS DEATH) som ersättare. Trumslagaren Carlos Cruz är ytterligare en anledning att lyfta på ögonbrynen när det gäller HEXENs säregna thrash metal. Producenten Rich Bruce har naturligtvis haft ett stort inflytande men att Carlos spelstil präglar den mångfasetterade bild gitarrduon målar upp står klart.

De melodiösa partierna som kanderats med progressiva stick gör sig genomgående bäst i de rent instrumentella partierna. Sångaren och basisten Andre Hartoonian är i sig inte att klandra, men i fråga om röstkapacitet och harmonisering med musiken tillför han inte mycket mer än vad en ordinär, om än utmärkt, vokalist inom genren vanligtvis gör. När HEXEN lyckas få till ett i mångt och mycket eget stuk på sin thrash metal är det en broms att inte även Andre kan hålla jämna steg med bandets progressiva utveckling.

Av: Lars Ekenryd
Publicerad: 2012-05-17