Visa skriven av
Visa i
DEMONIC SLAUGHTER - "Dark Essence"
Helltrasher Productions, Import, 2012

Jag hade en teori, löst baserad på landsmännen i INFERNAL WAR, om att de fulaste blackbanden spelade den bästa musiken och där jag satt och rotade bland promoexen tyckte jag att polackerna i DEMONIC SLAUGHTER skulle utgöra ypperligt experimentmaterial till min kvasivetenskapliga odyssé. I min iver att dra förhastade slutsatser skulle jag även vilja passa på att säga något så generellt och vagt som att östeuropéer nog gör den bästa "blacken" nu för tiden.

Efter att ha kastat ytterligare obelagda påståenden omkring mig, såsom "det här growlet känns mer som det hör hemma i dödsmetallen", ska jag nu försöka beskriva musiken lite mer objektivt - om det ens går.

Första gången jag spelade skivan tänkte jag: wow, vilket långt intro. Lite väl långt alltså, grabbar. Fast det är coolt att det påminner vagt (men inte lika läskigt) om DEMONs "Night of the Demon"-intro.

Efter att det karaktäristiska "pssssuuuhhh"-ljudet hörts fattade jag att jag på nåt mystiskt sätt lyckats förpassa skivans sista spår till början. Ur led är tiden. Lite skakad satte jag på skivan igen och blev lite förvånad när jag plötsligt tyckte mig höra Eerie Vons och John Christs typiska DANZIG-klinkande. Det var en behaglig överraskning. Sen smällde det loss och det lät som om MAYHEM ackompanjerat av värsta "Transilvanian Hunger"-smattret.

Undertecknad är som antytts mycket förtjust i östeuropeisk black, men vad som höjer betyget för DEMONIC SLAUGHTER är inte deras musik - som, utan att vara dåligt, inte föranledde någon direkt öronorgasm - utan det samlade intrycket. Eller okej, mest deras underbart karga och knappa engelska.

"All lyrics written by Perversor (- poems of death, painter of suffering) during cold Winter 2011". (Själv var jag i samma trakter denna vinter och ja, fint som snus är det men kallt som i graven).

Den knaggliga engelskan är charmig men det är lite irriterande med band som uppenbart vill verka lite kaosgnostiska och inte riktigt löper linan ut. Nja, läser man texterna blir man inte direkt imponerad av bandets faktagranskning men alla kan inte vara Jon Nödtveidt eller allmänt lyriska mästare. Jag älskar att de avslutar "Blades of Decay" med "of doom!" och tycker annars låttexterna korresponderar rätt bra med skivans cover art och kåpbeklädda varelser.

Rent musikaliskt minner det alltså om ett klenare DARKTHRONE - I <3 Transilvania - parat med MAYHEM. Någonstans mellan Fenriz blastbeats och Attilas mässande finner vi dessa polacker som förvisso är långtifrån storheten hos ovan nämnda; eller för den delen de genialiska landsmännen i MGLA, men med spår som "Descending Towards Oblivion" pockar man plötsligt på uppmärksamhet. Här lyser klassisk döds igenom och det är bitvis nästan som att lyssna på gamla AUTOPSY.

Långt ifrån allt vad tekniska finesser heter går det nog hem hos black-fantasten utan större krav på wow-faktor. Vissa spår är rent ointressanta men det är inte genomgående för hela skivan. Ännu en vargavinter kanske kunde ge bandet inspiration till en riktigt bra platta?

"Dark Essence" är för ojämn för något högre betyg men kommer för den delen absolut inte att samla damm på hyllan.

Av: Tove Ceginskas
Publicerad: 2012-07-11