Visa skriven av
Visa i
DEGIAL - "Death's Striking Wings"
Sepulchral Voice Records, Import, 2012

Förstå mig rätt när jag säger att detta är en skiva som jag avskyr att recensera. Det brukar nämligen sägas att recensenter inte är annat än misslyckade musiker men jag saknar minsta tillstymmelse till musikalisk talang. Det gör däremot inte det här grabbarna.

Det framgår snart att skivan framförs av ett gäng killar med stor erfarenhet och kunskap om sin genre. Här har vi skickliga, rutinerade och engagerade musiker.

Andra och sista spåren, ”Serpent’s Tide” och ”Black Grave (The Gateway)” är bra låtar som faktiskt fastnar och som får mig att vakna till i min mentala slummer. I min oändliga semesterdvala kräver jag nämligen allt eller inget: blås skallen av mig med distade gitarrer, spräng mina trumhinnor med skärande cymbaler, ja whiplasha mig! Eller låt mig vegetera vidare.

En föga smickrande anteckning från mitt lyssnande lyder ”jag önskade mig något som inte kräver någonting av mig som lyssnare, jag fick DEGIAL”.

Låt mig förklara innan jag åker på däng.

Jag tycker att titelspåret är för långt och monotont för att upprätthålla mitt intresse och jag tycker faktiskt att det tidvis återvinns lite väl många riff. (Typ "Har du hört den förut?"). Men bara för att det i mina lätt lomhörda öron inte ljuder någon hitkavalkad är skivan inget jag förkastar.

Visst, E. Forcas (alias Emil Svensson) lyckas betydligt bättre i REPUGNANT (blir det å andra sidan mer episkt än ”Epitome of Darkness”?) och jag tänker även fortsättningsvis att förknippa Set Teitan (som utan att vara medlem lägger gitarrsolo) med mer WATAIN än DEGIAL. Nämnda ”Black Grave” låter för övrigt ganska mycket Grammisvinnande Uppsalablack.

Är du, som jag, ett fan av neoklassisk svensk dödsblack så lyssna själv. När skaren knastrar under fötterna och evigt mörker åter tycks lägga sig över Sverige kanske mina sinnen åter skärpts så att jag kan ta till mig ”Death’s Striking Wings”.

Jag må vara ung, tjej och lomhörd samt tillhöra den usla skaran hobbykritiker men jag tror du kan lita på mig när jag säger att den här skivan förtjänar att få växa med tiden.

Av: Tove Ceginskas
Publicerad: 2012-07-24