Visa skriven av
Visa i
SHIT THE COW - "Volume/Cow"
soundcloud.com/shit-the-cow, Import, 2012

Inspelningarna som ägt rum i Peter Söderbergs (gitarr, sång) vardagsrum har resulterat i utgivningen av debut-EP:n ”Volume/Cow”. Efter flytten från bland annat Kristinehamn och Braås till kungliga huvudstaden 2005 har SHIT THE COW varit aktiva i ovan nämnda vardagsrum utan att komma till skott – inte förrän nu. Trots avsaknad av trumslagare känns duon Daniel Kjellberg (gitarr/bas) och Peter Söderberg i mångt och mycket ändå som en fullödig ensemble. De programmerade trummorna som medverkar på debuten planeras dock bli entledigade så snart en lika lämplig som analog trumslagare dyker upp. Den passiva medlemmen Erik Rosenberg, har ett stående erbjudande att ta sig an gitarr, bas, tamburin eller vad som återstår, så snart han återvänder från San Diego.

Med ett sound som starkt påminner om en disparat hybrid mellan SATOR, THE HIVES, PUSHTWANGERS, DANKO JONES, QUEENS OF THE STONE AGE och ett skramligare EDITORS presenterar SHIT THE COW sig för världen utanför vardagsrummet. Att det är väl värt att hålla på sig och inte rusa åstad och släppa ofärdiga musikaliska halvmesyrer är SHIT THE COW ett levande bevis på. De tre spåren på ”Volume/Cow” skiljer sig en del sinsemellan men har den nyuppfunna stilen ”skrotrock” som den gemensamma nämnaren.  Den alternativa pop/indie rock med post-punk-attityd EP:n förevigat präglas genomgående av en skitig och lätt garageaktig ljudbild.

Simultant med utlevelsen i dammig skrotrock med påtaglig sväng ligger dessutom ett mer eller mindre tjockt stråk av dansanta tongångar. Arrangemang som tangerar dekadent pop med känsliga tentakler sträckta i riktning mot THE VELVET UNDERGROUND skiner ofta igenom som radioaktiva vågor i rockdammet. SHIT THE COW har ett precis lagom busigt uttryck, väl avvägt inom ramen för vad formatet tillåter. Med förvrängd, megafonelektronisk sång plus garageburkigt, distat gitarrljud ges intryck av att materialet härstammar från en hårdare och skitigare skolmiljö än det i själva verket gör.

I likhet med inspirationskällan KISS (under ”discoperioden”) framstår SHIT THE COW mer bildligt än bokstavligt som ett får i ulvkläder. Det är frånsett det ett rytmiskt driv i arrangemangen som gör det nästintill omöjligt att inte ryckas med. Till det kan även läggas refränger, som exempelvis i inledande ”Head Over Wheels”, vars textrader är i lika hög grad välformulerade som banala – nog för att bli en klistrig fixering nära omöjlig att göra sig fri från under resten av dagen. Fyra spår à 13.33 minuter känns i det här fallet i minsta och kortaste laget. Oavsett plattans tunna produktion och lättgenomskådade stilgrepp är den en ordentlig ”teaser”. Vad än SHIT THE COW kan tänkas presentera härnäst är det absolut något att se fram emot.

Av: Lars Ekenryd
Publicerad: 2012-07-29