Visa skriven av
Visa i
HARALD OIMEN & BRIAN LEW - "Murder in the Front Row"
Bazillion Points, import, 2011

Det är så ohyggligt svårt att i en bok beskriva en genre, en artist eller ett skeende, så att det för en (kräsen, som jag) läsare blir både genuint och flytande. Antingen brukar dessa böcker vara skrivna av journalister som behärskar artiklar men inte längden av en hel bok (exempelvis Anders Tegner), eller så är de skrivna av en artist som behärskar språket i låttexter men inte som berättande (Bob Dylan), eller så är de skrivna av en artist med en spökskrivare som bara gör subjektiv, överdriven pannkaka av alltihop (Slash), eller så är de skrivna av någon som gör en "inoficiell" biografi med mängder med sakfel utan egentligt medgivande av artisten själv (Bruce Dickinson), även om det förstås finns ett par undantag*. En ganska smart väg att gå är då den som författarna av "Murder in the Front Row" har tagit: De beskriver en period enbart med hjälp av fotografier, tagna av både amatörer och proffs, och korta texter av "de som var med", utan någon egentlig röd tråd, och låter läsaren själv skaffa sig en uppfattning.

"Murder in the Front Row" är ett dokument kring åren 1982-1985 i Bay Area-området, bukten som omgärdas av San Francisco i väster, Richmond/Oakland i öster och San Jose i söder. Här grundades under dessa år det som kallas "The Bay Area sound", eller möjligtvis "old school thrash". Men det här vet ni förstås. Då vet ni också att banden som lade detta fundament initalt var EXODUS, LEGACY, DEATH ANGEL, SLAYER, lite senare från Los Angeles inflyttade METALLICA, från Bay Area D.R.I., POSSESSED, MEGADETH, TESTAMENT och sist SPASTIK CHILDREN och VIO-LENCE (som kom att bli MACHINE HEAD långt senare).

Boken har helt fantastiska fotografier och dokument. Det är inscannade setlistor, handmålade affischer och logotyper. Det är foton från gig, från fester, från lägenheter (bland annat "the Metallica Mansion", en liten anspråkslös villa i El Cerrito där Lars och James bodde i många år. El Cerrito ligger i Richmond, mitt över bukten från San Quentin-fängelset. Jag var där för bara ett par veckor sedan och nu ligger det ett enormt Ikea-varuhus där, vad det nu vill säga). Det är jeansjackor, hockeyfrillor, V-gitarrer, stagedives, varianter på stagedives (bland annat det som kallas "walk on heads"), ölburkar och en Kerry King som inte alls ser ut som Kerry King gör nu. Med andra ord: ett mycket stort underhållningsvärde för någon som är intresserad av thrashhistorien. De små berättelserna, som är helt frikopplade från varandra, är också väldigt läsvärda. Alex Skolnick (TESTAMENT) orerar kring klubben"The Omni" i Oakland, där mycket hände, och Rob Flynn (MACHINE HEAD) ger ett alldeles hjärtskärande vittnesmål om hur det var att som 16-åring växa upp mitt i det här (och att ha en farsa som var så shysst att han körde runt honom till alla klubbar och släppte av honom ett kvarter bort, för att han inte skulle se ut som en pappas pojke - vilket han förstås var). Med andra ord: En skitkul bok, precis som ett dokument av det här slaget skall vara. Den ger inga svar eller tolkningar, den ger bara vittnesmål som man själv får värdera.

Ett litet minus för att den egentligen bara är riktigt kul att läsa en gång, sedan har man "sett det" så att säga . Det är även lite för mycket METALLICA, som handen på hjärtat inte är helt hundraprocentigt true Bay Area. Men vi gillar ju Cliff, han var åtminstone från San Francisco.

Not 1. Boken är rätt dyr, men jag nämnde för det lokala folkbiblioteket i kommunen där jag bor att den var bra, och lo and behold, två veckor senare hade de den. Skattepengarna fungerar! Så om du bara vill bläddra i den en gång och samtidigt vill att kanske några andra i din hemstad ska få se en tonårsfinnig, skitfull Dave Mustaine i avklippt jeansjacka (vilket du vill), tipsa din lokala biblotikarie.

Not 2. Boken har en Facebooksida, där en del bilder finns, även om de bästa bilderna förstås finns i boken.

*) Exempel på bra böcker skrivna av journalister: "Blod, Eld, Död", av Johanesson/Klingberg, om svensk döds/black. Noterar att den inte recenserats på Critical Mass än, kanske gör jag det senare. Mycket bättre än Anders Tegners bok som kom förra sommaren.
Exempel på bra böcker skrivna av artister: Keith Richards biografi. Löjligt detaljrik och bra.
Exempel på bra böcker skrivna av spökskrivare: "The Dirt", förstås.

Av: Petter Pettersson
Publicerad: 2012-08-04