Visa skriven av
Visa i
NASTY IDOLS - "Kalifornia"
Perris Records, Sound Pollution, 2012

"Kalifornia" var en skön Brad Pitt/Juliette Lewis-rulle, vill jag minnas. Mest stod Pitts redneck ut när denne emfatiskt påpekade att "hela jävla semstern är förstörd, nu när vi har slut på Lucky Lager". Möjligen dracks det enbart Lucky Lager i mina kretsar ett tag efter gemensam koll på den filmen, jag minns inte riktigt.

"Kalifornia" är även namnet på NASTY IDOLS' sprillans, sproilans nya album. Om du, käre läsare, har någon som helst koll på svensk sleaze, vet du att föregångaren "Boys Town" var en genomsolid platta som, om vi snackar Svedala, bara CRASHDÏET-debuten dittills kunnat mäta sig med. Kvali-fuckin'-tet med mer fokus på låtskrivande än frisyrerna (och då har de ändock tjusiga, genre-enliga frippor på skallarna). En skiva som även sleaze-motståndare borde gilla. Fan, spring ut och köp den, om ni inte redan gjort det. Nu!

Kruxet med att följa upp en helt suverän platta är att, pja, att det är knepigt att följa upp en helt suverän platta.

"Kalifornia" är mer riffbaserad än föregångaren, och detta på mer ont än gott. Mer "Shout At The Devil" än "Girls, Girls, Girls", fattar du vad jag menar? På föregångaren fokuserades det mer på ackordföljder och melodier, en kostym som jag personligen tycker passar NASTY IDOLS bättre. Ju melodiösare "Kalifornia" blir, desto bättre låter det, tune:a in öronen till "Night By Night" för ett typexempel. Eller varför inte lyssna lite på "PROCUL HAREM-möter-FASTER PUSSYCAT"-balladen "Since U Been Gone", endast Andy Pierce (sång/akustisk gitarr/snygghet) kan styra en dylik låt och få den att låta angelägen. 

Det är också intressant att notera att ju klyschigare texter Andy skriver, desto bättre blir även de. Det är givetvis beroende på att de inte skrivs av någon snorig 15-åring som klämt fler finnar än pilsner. Äkta blir oftast bra, så även här.

Jag ser "Kalifornia" som en mellanplatta, det är uppenbart att de vill utveckla soundet lite (lyssna exempelvis på electro/sample-breaket i "Nightstalkin'"), men det är lite "hit and miss" över slutresultatet. I min bok är det praktiskt taget alltid av godo när ett band försöker utveckla sig (skomakarens läst, fuck off!) men i början kan det gå lite sisådär, vilket det gör här. Bitvis funkar det dock riktigt bra när de låter gammalt och nytt mötas, som exempelvis i "Sweet Suicide".

Jag säger inte att "Kalifornia" är en dålig platta, bara att den inte verkar veta vilket ben den vill stå på alla gånger. Den spretar lite för mycket, precis som den här recensionen.

Rådet till bandet: don't let the bastards, including me, grind you down utan fortsätt göra exakt vad ni vill. Jag håller för givet att nästa platta kommer att låta självsäkrare.

("Kalifornia" innehåller förresten en cover på "Sister Sin", ett klassiskt spår från Andys gamla sidoprojekt MACHINEGUN KELLY. Dött lopp om vilken version som är bäst; den gamla eller denna.)

Officiell webbplats

Av: Claes Wiberg
Publicerad: 2012-08-24