Visa skriven av
Visa i
STEALING AXION - "Moments"
InsideOut Music, Century Media Records, 2012

STEALING AXION (axion = en hypotetisk elementarpartikel, som någon enligt bandnamnet vill stjäla, eller som stjäl något själv, vad oklart) är ett nytt band från "the Pacific North West", vilket skulle kunna vara allt från Portland till Seattle, också det oklart. Vad som inte är oklart är att de nu släppt sitt debutalbum, "Moments", och att de lyssnat sig fullständigt trötta på svensk musik.

USA är "the melting pot" säger man, och nog har STEALING AXION smält samman alltid. Lägg OPETH, MESHUGGAH, KATATONIA och brittiska TESSERACT i en kastrull och koka upp: STEALING AXION.

Jag låter kanske som en bitter, utbildad och upplyst vit man, men jag är så otroligt trött på dessa band (som i och för sig är själva essensen av vit musik). För det finns så många. Kanske är det mitt svenska arv, och att jag inte förstår varför de ska blanda den här typen av musik med omslag och texter som skildrar science fiction och fantasy (en låt heter "47 Days Later", en variant på någon film vi har sett kanske). Detta istället för det jag är van vid från Skandinavien; mänskligt mörker, bergmansk ångest och riktig dystopi, som vi alla behärskar så väl. Men framförallt är det bristen på ett eget uttryck, ett eget sound, jag saknar.

Jag reagerar precis som när jag hör holländska TEXTURES som lider av samma sak. Ingenting är eget, allt är hämtat från något annat. Det här riffet låter MESHUGGAH, den här refrängen låter OPETH, typ, fast dom inte fått till det. Gitarrljudet låter TESSERACT (vilket inte är så konstigt, eftersom det är TESSERACTs gitarrist Acle Kahney som har producerat skivan). Nej, jag är ledsen, eftersom InsideOut/Century Media brukar ha lite fingertoppskänsla, men det här är verkligen inte kul någonstans. Förutom möjligtvis i avslutande "eposet" "Moments" på 21 minuter som ändå har någon slags fin ambition, inte för att det är så svulstigt långt, utan för att den faktiskt har sina "moments", ett riktigt bra flöde och något att säga, även om jag inte riktigt förstår vad, än. Jag behåller den i min playlist. Jag gillar den verkligen, den är faktiskt riktigt bra. Fast det är aningen fånigt när sångaren Josh DeShaz sjunger "Suffering, suffering, suffering!" till det där science-ficitionomslaget.

STEALING AXION kan sannerligen spela. De har säkert övat jättemycket på sina instrument. Men det är tyvärr i stora delar ointressant, icke-originellt och engegerande för mig. Däremot, gillar du TESSERACT och TEXTURES så är detta verkligen en skiva för dig. Två plus: ett litet för produktionen (man kan ändå höra att det är Acle Kahney som proddat, det är ett himla riv i gitarrerna, han kan det där). Och ett för låten "Moments", den har något. Kanske kan de ta med sig känslan från den in i nästa produktion.

Av: Petter Pettersson
Publicerad: 2012-08-31