Visa skriven av
Visa i
ANVIL - "This is Thirteen"
SPV/Steamhammer, Playground Music, 2012

SPV släpper ytterligare ett album ur ANVILs bakkatalog. Den här gången är det ”This is Thirteen” från 2007 som släpps i egen förpackning – till skillnad mot tidigare ”2 in 1”-format. ”This is Thirteen” är det album kanadickerna var i full färd med att skapa parallellt med inspelningen av dokumentären ”Anvil! The Story of Anvil”. Filmen, som gick på SVT 2010, blev samtidigt som den visade medlemmarnas – i första hand sångaren/gitarristen Steve ”Lips” Kudlow och trumslagaren Robb Reiners – personliga kamp för ANVILs överlevnad också en ren marknadsföring för bandets trettonde studioalbum. Plattan var en egenfinansierad utgivning när den kom ut, oberoende av något skivbolag. Även om Ivan Hurd (gitarr) och Glenn Five (a.k.a. Glenn Gyorffy, bas/sång) ingått i kvartetten mitten av 90-talet är det Lips och Robb som utgör kärnan bandet. Med gitarrsolon på låtarna "Burning Bridges", "Room #9" och "Worry" tackar dock Ivan Hurd för sig och lämnar bandet. Han står inte heller med som medlem på skivan.

Med ”This is Thirteen” förflyttar sig ANVIL ett decennium tillbaks i tiden, till en tid då ”Plugged in Permanent”, ”Absolutely No Alternative” och ”Speed of Sound” stilmässigt lyfte fram bandets thrashiga sound. Efter en del mindre lyckade verk, som ”Plenty of Power” och ”Back To Basic”, tar ANVIL med ”This is Thirteen” revansch och knäpper stora delar av kritikerkåren på näsan. Den här gången har de lyckats smida ihop en lång rad helgjutna spår på sitt solida städ. Även om det finns brottstycken som kunde varit aningen mer tajta håller albumets inte mindre än tretton låtar (plus ett bonusspår) en genomsnittligt sett relativt hög nivå. Om det hänger samman med bandets oberoende ställning under tiden för ”This is Thirteen” eller om det är ett uttryck för vinna eller försvinna, låter jag vara osagt. Plattan har oavsett vilket en betydligt friare prägel än tidigare album. Den lyfter fram olika sidor hos medlemmarna och serverar en variabel låtlista med tongångar som snuddar allt från tyska KREATOR till DEEP PURPLE och MOTÖRHEAD i unga år. Ovan nämnda ”Room #9” är i sin riffkonstruktion till förväxling lik vad DEEP PURPLE kunde få till under sin storhetstid.

Utan att det låter vare sig krystat eller konstruerat får de till och med ett medryckande drag i en och annan mer punkinfluerad rytmfigur.  Lips har dock fortfarande en del att jobba med när det gäller sångresursen. Däremot tar han ett något trevande steg bort från en intetsägande lyrik i och med titlar som ”Feed The Greed” och ”Big Business”. Fjolårets album, ”Juggernaut of Justice”, fick ett varmt mottagande av fans och kritiker. Det kanadensiska radarparet Lips och Robb är med andra ord långt ifrån uträknade, de har snarare visat att trägen vinner och att med hjärtat med i skapandet kan man komma långt. För är det något ANVIL har satsat i sin musik är det själ och hjärta.

Av: Lars Ekenryd
Publicerad: 2012-09-02