Visa skriven av
Visa i
MARILLION - "Sounds That Can’t Be Made"
Ear Music, Playground Music, 2012

Det kommer inte som någon större överraskning att brittiska MARILLION genomgått en smärre förändring alltsedan sångaren Derek W. Dick (a.k.a. Fish) lämnade bandet till förmån för Steve ”H” Hogarth. ”Sounds That Can’t Be Made” ligger helt i linje med bandets evolutionära utveckling inom den episka och narrativa tonkonsten. Med progressiva och i vissa hänseenden färgrika inramningar tar MARILLION även denna gång med lyssnaren på en ömsom dramatisk ömsom sentimental resa. Det är en bipolär resa som inleds med en uppriktig deklaration, ”Gaza”, om den repressiva ockupation av Palestinsk mark som lett till decennier av meningslöst lidande och död. ”Gaza” utgör inte bara ett undantag i sitt val av ämne utan även med sina 17.31 minuter i speltid det längsta spåret på plattan.

Merparten av de åtta låtar skivan innehåller har en dramaturgi som bygger på en successiv eskalering i allt från arrangemang till orkestrering. Det är ett effektivt sätt att skapa den dynamik och spänning långa låtar, i likhet med ”Gaza”, ”Montréal” eller ”The Sky Above the Rain”, behöver för att bibehålla lyssnarens intresse. Med tanke på att MARILLION ofta hemfaller åt balladliknande arrangemang, där ”Pour My Love” utgör ett övertydligt exempel, är det en räddare i nöden att den enda kvarvarande originalmedlemmen Steve Rothery (gitarr) tillsammans med Pete Trewavas (bas/sång), Mark Kelly (keyboard) och Ian Mosley (trummor) fortfarande äger förmågan att skapa vindlande melodislingor med episkt anstrukna låtstrukturer. ”Sounds That Can’t Be Made” är trots sina enstaka buklandningar och överdrivet smäktande harmonier ett album som till sin helhet placerar sig bland de främsta inom MARILLIONs diskografi, efter 1988.

Av: Lars Ekenryd
Publicerad: 2012-09-29