Visa skriven av
Visa i
GARY MOORE - "Blues For Jimi"
Eagle Vision, Playground, 2012

Den 27 november i år skulle Jimi Hendrix ha fyllt 70 år. Han blev bara 27 efter att ha kvävts till döds efter kräkningar i sömnen i London den 18 september 1970. Gary Moore blev 58 år då han avled i sömnen av en hjärtattack den 6 februari 2011. 2007 möttes dessa två gitarrgiganter musikaliskt på London Hippodrmoe – Gary Moore i egen hög person och Jimi Hendrix själsligen. ”Blues For Jimi” är en stilfull och värdig hyllning av en gitarrist till en annan. Uppbackad av David Bronze (bas) och Darrin Mooney (trummor) tar sig Gary Moore med sitt bluesinfluerade gitarrspel sig an en lång rad klassiker från Hendrix låtskatt. Inledande ”Purple Haze” slår an tonen och det hörs en tydlig skillnad i anslag upphovsmannen och exekutören emellan. Gary har en hårdare och mer offensiv spelstil, ett slags bluesbetonad hårdrock i kurtis med modern metal.

Det är ändå de bluesiga och tydligt psykedeliska harmonierna som präglar arrangemangen. För att inte tala om med vilken glöd och inlevelse den meriterade gitarristen Moore framför låtar som ”Hey Joe”, ”Foxy Lady”, ”Fire” och ”Voodoo Child (Slight Return)”. Jimi Hendrix var unik i sitt flyhänta och tekniskt eleganta gitarrspel, på samma sätt som Gary Moore var ensam i sitt slag. Kombinationen av dessa två giganter blir i en spännande hybrid som tänjer på begreppen och föreställningen om vad man kan åstadkomma med en gitarr. Mot slutet på konserten får Gary Moore under tre låtar sällskap av de forna medlemmarna i JIMI HENDRIX EXPERIENCE, Mitch Mitchell (trummor) och Billy Cox (bas). Denna duo förhöjer stämningen och ingjuter en viss magi i setet. Humorn och det förnöjsamma gör sig gällande på ett mer explicit och påtagligt sätt när det skämtas och kommenteras musikerna emellan. Det är dock inte fullt så tajt i framförandet som vad den betydligt mer samspelta trion Moore, David och Darrin av förklarliga skäl presterar under konsertens inledning och avslut.

Mitch som 2007 fyllde 60 gick året därpå bort en kort tid efter en längre hyllningsturné för Jimi Hendrix, ”2008 Experience Hendrix Tour”. Gary Moore är, trots olika bakgrund och skolning, den som med bibehållen integritet kommer i närheten av att framföra Jimi Hendrix material på ett lika simultant som respektfullt sätt som förlagan. Är man däremot en omutlig Hendrix-fundamentalist som anser det vara helgerån oavsett vem som tar på sig uppgiften att tolka husguden är ”Blued For Jimi” en mental utmaning. Men denna cirka 74 minuter långa uppvisning är framförallt en fröjd för nostalgiker och hängivna ”gubbrock”-fantaster. Var och en som upplever euforisk lycka vid åsynen av en samling distingerade gentlemän på ett för sin respektabla ålder rockigt sätt framföra låtmaterial från en inte allt för avlägsen men dock svunnen tid, får här sitt lystmäte tillgodosett till fullo. Det gäller alla som hyser den minsta känsla för god, tidlös musik oavsett ålder, kön, etnicitet eller sexuella preferenser.

Av: Lars Ekenryd
Publicerad: 2012-10-04