Visa skriven av
Visa i
CRADLE OF FILTH - "The Manticore & Other Horrors"
Peaceville Records, Playground Music, 2012

Det var länge sedan man hörde ett så vitalt och slagfärdigt album från CRADLE OF FILTH. Man får gå tillbaks till ”Dusk… and Her Embrace” (1996) och ”Midian” (2000) för att ta del av ett lika slagkraftigt C.O.F. Efter en stark betoning på de symfoniska elementen och en på gränsen till överstyrd orkestrering på senare års album har C.O.F. på ”The Manticore & Other Horrors” slimmat materialet. Den narrativa formen som tidigare löpt genom historier med varierat tema om bl.a. adelsmannen Gilles de Rais på ”Godspeed on The Devil’s Thunder” från 2008 kombinerade med sammanflätade stycken är nu borta. Tonvikten ligger nu mer på en explicit råhet i anslaget och i arrangemangen som helhet, med vassa riff och febrilt trumspel à la dubbeltramp i högt tempo. Den säregna form av black metal som CRADLE OF FILTH gjort till sitt signum allt sedan starten 1991 har på ”The Manticore & Other Horrors” tagit åt sig av både death och thrash metal på ett uppfriskande sätt. Därutöver finns också en del fartfyllda punkinfluenser; till och med tendenser till NWOBHM finns inympade i låtstrukturerna.

Simultant med Dani Filths speciella sångstil – med skrik i abnormt höga tonarter – och den allomstädes närvarande tematiken kring H.P. Lovecraft-lika skrönor löper även sedvanligt den gotiska atmosfären genom skivans dryga 50 minuter. Det är trots dessa välkända stilmarkörer den mer distinkta aggressiviteten i ”The Manticore & Other Horrors”:s framtoning som ändå är det mest tilltalande. Albumet är i sig inte vare sig nydanande eller oförutsägbart till sitt innehåll men väl en sammanfattning av vad som utmärkt och framförallt framhävt C.O.F. som ett förstklassigt band under två decennier. Musiken är skriven av gitarristen Paul Allender, trummisen/keyboardisten Martin “Marthus” Skaroupka och DJ Gunnarson (DYNAMITEASAURUS). Dani står för den målande, fantasieggande och episkt uppbyggda lyriken.

På grund av det generellt sett ökade tempot och de betydligt hårdare drivna rytmfigurerna i en mörk och spöklik skrud tar sig helhetsbilden ett vassare och mer distinkt uttryck. Upplevelsen blir på så vis mer intensiv och direkt. ”The Manticore & Other Horrors” är mer rå och otyglad metal, med en strid ström av potent energi i varierad nyans i jämförelse med föregångarna. Passagerna med skönsjungande kvinnor finns kvar och så även de symfoniska tongångarna, vilka bekräftar det CRADLE OF FILTH vi sedan länge känner – ingredienser som gör CRADLE OF FILTH till vad de är och i stort sett alltid varit. Att Paul Allender drabbats av ett ohejdat raseri, allternativt en kreativ 40-årskris, med furiösa riff i thrash-associerat tempo med Daniel Firth (bas) och Marthus som pådrivande rytmsektion missgynnar inte bandets nygamla framtoning. CRADLE OF FILTH visar resolut att de fortfarande har förmågan att växla upp och återuppta en ungdomlig kraft som komplement till den flegmatiska goth-erotiska black metal de förädlat under senare år.

Av: Lars Ekenryd
Publicerad: 2012-11-12