Visa skriven av
Visa i
DEFEATED SANITY - "Passages into deformity"
Willowtip, Hammerheart, 2013

Jag läste i en recension av en av tyskarna föregående plattor att de skulle vara "SUFFOCATIONs tronarvingar". Jag förstår varför någon skulle få för sig att kalla dem det men jag håller inte med. I alla fall inte av fjärde fullängdaren att döma.

Missförstå mig inte, DEFEATED SANITY har alla verktygen och har slipat dem väl. Kvartettens problem är snarare att de är lite väl slipade och alldeles för ivriga att visa upp sina färdigheter. Resultatet blir därför oftare en hissnande röra med för mycket meckande, små jazzutflykter och supertekniska instrumentalmanövrar som spelas skitsnabbt mest för sakens skull än goa låtar som skakar om mig på rätt sätt.

När de sansar sig lite i låtar som "The purging", "Frenzy" och "Verses of deformity" - stycken som ändå är brutala och tekniskt imponerande så det räcker - får de till ett köttigt och bra mangel.  Därför önskar jag att det var mer riktiga låtar av den typen på "Passages into deformity" och inte så mycket tjocka högar med riff och konstant föränderliga rytmer i krossande tempo. Mängden taktbyten och olika rasande ackordföljder som packas in i varje låt gör att det svårt att inte bli trött i öronen efter ungefär tre minuter. Att nästan varenda låt är runt fem minuter och vissa till och med över sju minuter långa är därför inte till tyskarnas fördel.

När det blir ett självändamål att spela snabbt och tekniskt blir oftast begripligheten lidande och såväl lyssnaren som musikerna själva tappar lätt tråden. Därför röstar jag för en något mer sansad inställning till musicerandet på nästa album och då tror jag att det kan blir riktigt ruskigt bra.

Av: Daniel Löfquist
Publicerad: 2013-01-22