Visa skriven av
Visa i
PRINCE HENRY STOUT - "Autoerotic Asphyxiation"
Sweet Hoss Records, SHR, 2013

Nämen! Ser man på. Så kom nya fullängdaren till sist i alla fall – i fysisk form. Om ni väl uppdatera er på alla struliga turerna kring den här skivan så kan ni läsa om det annorstädes på vår site.

Så vad säga om detta andra PRINCE HENRY STOUT-album? Pja, först och främst måste jag säga att den är mycket, mycket bättre än debuten! Grabbarnas oheliga hybrid av ZEKE, MOTÖRHEAD och amerikansk hardcore-punk är mycket våldsammare denna gång – och detta helt utan att göra avkall på melodierna. Det rensas mer. Och vokalisten Brief Loader vrålar verkligen som någon som är fullständigt besatt. Vi får gå tillbaka till legendarer som Tompa Lindberg (under AT THE GATES-eran) och Freke Jonsson (ex-SKITSLICKERS, ANTI CIMEX, WOLFPACK) för att hitta jämförbar intensitet. "Sången" är totalt jävla hysterisk – ljuvligt!! Jag njuter från det första gallskriket till det sista.

Resten av gänget, då? Jo, de har verkligen skärpt till sig sedan sist... de instrumentala insatserna sparkar kulorna av de som fästes på första vaxet "Too many bastards... not enough bullets". Samtliga är riktigt vassa – Nick Detroit är en stabil basist, Jailbait Johan Haag en precis lika proffsig rockgitarrist som alltid (bäst i Uppsala?) men störst utveckling sedan sist står nog trummisen Henry Stout för. Gött mos, Hank!

Sedan: ljudbilden. Oh, man. Oh, dude. Oh, fuck. Lawrence Mackrory från F.K.Ü har inte bara gjort ett, utan två hästjobb. Klart, stort och rått ljud. Och mixen är exemplarisk. Ett av mina största solitära favoritnöjen (nej, ni vinner inget pris om ni gissar vilket det andra är) är att lyssna på skivor och tänka: hm, om jag bjudits in till mixandet – vad skulle jag då ha gjort annorlunda? I detta fall: inte något alls. Skulle inte ha så mycket som andats på ett reglage.

(Möjligen skulle jag ha sagt "oh, man. Oh, dude. Oh, fuck" igen, dock.)

Finns det då några prylar att scratcha upp på minuskontot? Japp. Alla låtar är inte lika välkomponerade som exempelvis... pja, låt oss säga titelspåret (som tillsammans med "Blood on my mind" är mitt favoritspår; den senares totalt skamlösa MOTÖRHEAD-stöld till trots). Lite flinkare ackordbyten skulle sitta fint emellanåt. Kanske lite mera hardcorepunk och knivsudden mindre rock 'n' roll?

Sedan har vi texterna (de följer förvisso inte med den här cd:n, men jag är så jävla underground att jag fått tag på dem ändå) – som verkligen inte är några mästerverk. Det är "blood" and "knives" och "whores" och "the night" -  samtliga fina ämnen, såklart. Men meningarna sätts ihop utan någon större finess. Ni känner inte för att ta in någon utomstående nästa gång? Sexige gamle undertecknad erbjuder "reasonable rates"!

Men allt som allt? Det här gillar jag skarpt. Om PRINCE HENRY STOUT bara kan få ordning på skivbolagssituationen och få tag på några jeppar som kan se till att de kommer ut och spelar live, så kommer det att gå finfint för dessa punkrock-rebeller.

Kolla upp dem.

PRINCE HENRY STOUTs Facebook-sida

Av: Claes Wiberg
Publicerad: 2013-06-26