Visa skriven av
Visa i
AMON AMARTH - "Deceiver of the gods"
Metal Blade, Border, 2013

Jag hörde någonstans att någon av medlemmarna i AMON AMARTH sagt något i stil med att efter 2008-års "Twilight of the thunder god" ville de eventuellt komplicera saker och ting lite mer och inte skriva fullt lika hitkänsliga låtar. Mindre publikfrieri och smittosamma melodier och lite mer navelskådning ungefär. Vem som helst som lyssnar på nya albumet kan omedelbart konstatera att de inte lyckats jättebra med det även om de verkar försökt en del.

De kan bara inte låta bli. Nästan tvångsmässigt och med vad som verkar vara utan större ansträngning vevar kvintetten fram hitlåt efter hitlåt. Som lyssnare är det omöjligt att värja sig om man är det minsta lockad av melodier som sätter sig direkt, starka refränger och fläskigt driv. Det ska även tilläggas att Johan Hegg (sång) på "Deceiver of the gods" dessutom låter bättre än någonsin. Han vrålar med massiv pondus och besitter en känsla för att finna rätt frasering och halsljud till musiken som dundrar bakom honom som är nästan unik inom extremare metal.

Sexminutaren "Under siege" är möjligen lite mer komplicerad för örat men funkar därför också extra bra där den ligger i mitten av albumet som en mindre avstickare efter rökare som titelspåret och "Shape shifter" och på väg mot det melodiska öset och riffsvärmarna i "We shall destroy" och "Coming of the tide". "Hel" följer inte heller helt mallen och därför också extra intressant.

Det råder inget tvivel om att "Deceiver of the gods" är ännu en fullträff och alla som hängt med bandet minst sedan "Versus the world" (2002) kommer att sluka detta med hull och hår. Jag inbillar mig dessutom att ovannämnda utstickande spår kommer att bidra till att "Deceiver of the gods" är ett av de av AMON AMARTHs album som står sig bäst med åren.

Av: Daniel Löfquist
Publicerad: 2013-06-30