Visa skriven av
Visa i
SATYRICON - "Satyricon"
Roadrunner, Warner, 2013

När SATYRICON 2002 släppte albumet ”Volcano” så lämnade de det renodlade black metal-soundet bakom sig för ett mer välproducerat och rockigt sound. Detta utvecklades på följande ”Diabolical Now” och ”Age Of Nero” till en lite mer avvaktande ljudbild men med ett schysst fist-pumpande ”go” i tempot. Nästan fem år senare är Satyr och Frost aktuella med sitt nya album som kort och koncist är betitlat ”Satyricon”. Att så här sent in i sin karriär släppa ett självbetitlat album, brukar ju av erfarenhet tyda på en förändring i ett bands liv.

”Satyricon” inleds med ett långsamt intro som övergår i den norskspråkiga ”Tro og kraft”. Denna spåkmässiga återgång till det förflutna gillar jag, då det visar på integritet och en vilja att bevara den norska old school-kulturen. Långsamt är annars ett ord som beskriver denna platta väldigt väl. Även om de flesta spåren tuffar på så är igentligen det hårdaste momentet den riktigt röjiga rockdängan ”Nekrohaven”. Det som jag tidigare tyckte var ett schysst ”go”, låter i allmänhet nu som ett ganska trött malande. Faktum är att det som på ”Satyricon” imponerar allra mest är albumets lugna och känslomässiga låtar. Jag syftar på de helt fantastiska ”The Infinity Of Time And Space” samt den underbara avslutande ”Natt”. Inte att förglömma den ljuva ”Phoenix” där en skönsjungande Sivert Høyem (ex-MADRUGADA) gästar.

SATYRICON står fortfarande stolta och starka men för att de inte ska börja låta allt för oengagerade så hoppas jag att de fortsätter utvecklas åt sitt nufunna, mörka nedtämpo-sound. Det känns som att det är där grabbarnas hjärtan och inspiration ligger i dagsläget.

Officiell webbplats

 

 

 

Av: Kristian Kotilainen
Publicerad: 2013-09-05