NASUM, VOMITORY och BOMBUS @ Kulturhuset, Örebro, 11 maj 2012 Skriv ut
Skriven av Lars Ekenryd   
Skapad 2012-05-13 19:07

NASUMÖrebrobandet NASUM skulle ha firat sitt 20-årsjubileum i år – om det inte varit för den förödande tsunami som drabbade Sydostasien 2004. Bland de tiotusentals som omkom efter flodvågens framfart i bland annat Thailand fanns NASUMs sångare, huvudsakliga låtskrivare och producent Mieszko Talarczyk. Denna tragiska händelse blev slutet för det framgångsrika och högt uppskattade grindcorebandet. Åtta år efter tsunamikatastrofen vill bandet iscensätta en definitiv avskedsturné som på ett lika konkret som värdigt sätt sätter punkt för bandets karriär. Med turnéstart i hemstaden Örebro påbörjas ett långt och sedan 2004 ofullbordat avslut som kommer att pågå en bit in i höst.

Kvällen rymmer förutom NASUM även två andra Svenska akter där BOMBUS från Göteborg är först ut för att mätta en hungrande publik. Det som för fyra år sedan startade som en duo bestående av de två gitarristerna/sångarna Feffe och Matte fördubblades året efter till en kvartett. Ulf (bas) och Peter (trummor) gjorde BOMBUS till ett regelrätt band 2009. Det säregna sound Feffe och Matte utvecklat som duo finns kvar och påminner närmast om en form av psykedelisk stoner rock med inslag av doom och traditionell hårdrock. Likheten med humlan, (bombus är det latinska namnet för släktet humlor) som trots sin kroppsvikt i kombination med vingstorlek enligt fysikens alla lagar inte kan flyga men ändå gör det, är i det här fallet långsökt; BOMBUS har må hända ingen vingbredd som kan mäta sig med ett flertal andra närbesläktade ”flygfän” men de har inte desto mindre det fokus, den intensitet och den välartikulerade förmåga att skapa aviatisk musik.

BOMBUSMed ett självbetitlat album släppt 2010 och ett i pipelinen redo att släppas under 2012 har BOMBUS vind i seglen och uppenbart njuter av varje minut de får framföra sina alster live. Glädjen och energin märks inte minst på Kulturhusets scen när de inleder med ”Biblical” och följer upp med ”outsider” och ”Darkened Matters”, även de från debutplattan. Även ett smakprov från det kommande albumet, ”Into The Fire”, får avsluta kvällens framträdande. ”Ett verkligen användarvänligt band från GBG”, marknadsför de sig själva som i en text på nätet. Visst är det inbjudande och i allra högsta grad medryckande på ett vänligt men bestämt sätt – men det bygger inte för den saken skull på någon förenklad eller schablonmässig struktur som är alltigenom lättsmält och ytligt passerad. Med en rivjärnsvass precision i gitarrerna och ett ofantligt driv i rytmsektionen får BOMBUS Kulturhuset att vibrera och publiken att dras in i de utdragna rytmfigurer som under hård distad form ger en suggestiv känsla. Basisten står för det mer explicit koreografiska scenframträdandet medan Feffe och Matte var och en för sig eller i par på varsin flank står för sånginsatsen. Mixningen ger en minst lika distad sång som de motorsågsklingande gitarrerna, vilket ger en ljudbild inte riktigt i harmoni med den nedstämda rock BOMBUS representerar. Göteborgarna genomför trots en något apart ljudbild en show som imponerar och som lär väcka ett eventuellt nytt men framför allt ökat intresse för BOMBUS musik.

VOMITORYRedan när värmländska VOMITORY meckar på scenen för att göra sig hemmastadda efter BOMBUS framträdande märker man att allt inte står rätt till. Den inställning av ljudet som spökade i bakgrunden under BOMBUS framförande ger upphov till både huvudbry och lätt irritation i VOMITORYs läger. Upplägget framstår allt mer tydligt: hela arrangemanget, inklusive mixerbordets parametrar, är inställda på en fulländad show med NASUM. Gitarristen Peter Östlund (THE LAW, ex-DISPIRITED) går för tillfället i väntans tider. Han ska bli far för första gången och är därför vid kvällens uppträdande ersatt av Anders Bertilsson (COLDWORKER, RUIN). Det från Forshaga härrörande death metal-bandet VOMITORY har vuxit sig allt större och starkare under sin anmärkningsvärt långa karriär – som påbörjades så tidigt som 1989 – och är numera efterfrågade till en rad festivaler runt om i Europa. Inte minst efter sin under 2011 bland fans och i media enhälligt hyllade fullängdsinspelning ”Opus Mortil VIII”. Dessa meriter och lovord hjälper dock föga när det för kvällen inte riktigt går bandets väg. Ett storlaget intro i form av ”Värmlandssången” från 1822 slår ann ett ödesmättat men stolt nationalpatriotisk ton som om möjligt ökar förväntningarna på VOMITORYs framträdande än mer.

Tack vare bröderna Urban (gitarr) och Tobias Gustafssons (trummor, TORTURE DIVISION, THE PROJECT HATE MCMXCIX), Erik Rundqvists (sång/bas) och Anders Bertilssons rutin och grad av professionalism störde det faktum att stora delar av scenbelysningen slocknade i samband med att första riffet avfyrades inte energin i öppningslåten ”The Carnage Rages On”. Trots att ljudet var i hög grad för hårt distat för VOMITORYs manglande death metal gjorde kvartetten beundransvärda uppföranden av ”Regorgie in The Morgue”, ”Gore Apocalypse”, ”Blood Rapture” och flera andra råsopar med anor ända tillbaks till 1999-års album ”Redemption” med låten ”The Voyage”. Urban och Anders tuggar lika intensivt som rytmiskt stilfullt på sina gitarrer för att emellanåt kila in en och annan solopiruetter som avskiljare i en tät vägg av mangel och mullrande trummor i bakgrunden. Erik har en stämma som är osviklig och stabil som en betongbunker. Han inte bara bjuder på en högkvalitativ sånginsats, han tar även till orda i sin roll som frontfigur och gör sitt bästa för att peppa och i mesta möjliga mån föra sporadiska meningsutbyten med publiken. Kontakten är omedelbar och den vid det här laget uppeldade samlingen musikälskare framför scenen är utan förbehåll med på noterna. Jag kan önska en mer distinkt ljudbild där VOMITORYs mångbottnade och dynamiska döds kommer fram på ett tydligare sätt och därigenom gör musiken större rättvisa. Utifrån de förutsättningar som råder kommer inte den typen av musik VOMITORY står bakom fullt ut till sin rätt och nyanserna går i allt väsentligt förlorade. Den som har möjlighet bör med detta i åtanke ta första bästa tillfälle att se VOMITORY live (igen) för att förhoppningsvis få den upplevelse bandet är kapabla att delge sin publik när väl tekniken och elementen är till deras fördel.

NASUMInnan det är dags för NASUM att äntra scenen förs ridån igen och allt iordningställande sker utan insyn från publiken. När ridån en stund senare går upp möts publiken av två figurer i gestaltning av det par som pryder albumet ”Inhale/exhale” från 1998. Samtidigt som en ljudmatta av maskingevär, bombnedslag och en krigssiren ljuder ut över lokalen står det gasmaskförsedda brudparet blixt stilla framför trumpodiet och blickar ut över den månghövdade publiken. Stämningen är surrealistisk och på samma gång oerhört laddad i väntan på NASUMs första spelning efter åtta års tystnad. Med full kraft slår så Örebrobandet till med ”Mass Hypnosis” som direkt följs upp av ”This is…”, ”The Masked Face” och ”Scoop”. Inte heller för NASUM går allt problemfritt då Jon Lindqvists gitarrförstärkare redan under startsträckan fått nog och tvingades bytas ut – dock utan att det nämnvärt bromsar eller stör den grindcoresalva som bandet obarmhärtigt börjat avlossa. Förutom Jon Lindqvist (gitarr/sång), Urban Skytt (gitarr, CRUCIFYRE, REGURGITATE), Anders Jakobson (trummor, COLDWORKER) och Jesper Liveröd (bas/sång, ex-BURST) är det ROTTEN SOUNDs vokalist Keijo Niinimaa som fått inta rollen som vokalist. Eventuellt kommer en och annan till bandet närstående vän att byta av Keijo vid något eller några tillfällen under avskedsturnéns gång.

NASUMFör kvällen är det hur som helst Keijo som står för sångprestationen. Tillsammans med Jon gör han ett gott jobb i att även hålla adrenalinnivån i publiken på en ansenligt hög nivå. Sånginsatsen är mer än väl i fas med NASUMs brutalgrind och han ger inte alls intryck av att vara ovan i rollen som Mieszkos ersättare. Även om han stundtals ger ett lite förläget och vilset intryck över sin belägenhet är det något som märks endast i andrummen mellan låtarna. Under ett pågående utfall tycks Keijos eventuella hämning eller förlägenhet däremot vara som bortblåsta. Känslan och energin i uttrycket framförs utan filter och med all önskvärd tydlighet. Det är ett naket och oefterhärmligt raseri som förlöses från Kulturhusets scen. Energin och den vibrerande inlevelse medlemmarna sprider genom sin scennärvaro, sin utstrålning och sin explosiva musik transformeras genom publikens översvallande entusiasm och ger spinoffeffekt för NASUM att generera ny energi ur. Upplevelsen är som att få ett glödgat järnspett genom bröstkorgen och faktiskt gilla det. Man slås (bokstavligt talat) av med vilken kraft, styrka och hetta NASUM vill och också faktiskt kan uttrycka sig. Att slå ann dessa själsligt ömtåliga strängar med en kraft så furiös och välriktad att den överträffar sin egen mytbild. NASUM satte i början av 90-talet en ny standard för vad grind kunde stå för, omfatta och politiskt ge uttryck för. Idag är de fortfarande ett i allra högsta grad levande bevis på det – och på sin ohotade position som en av genrens giganter. NASUM tar 2012 avsked med värdighet och osentimentalt vemod. Det är inte uteslutande med sorg i hjärtat man ser ett stort och enhälligt respekterat band som NASUM gå i graven – det är dessutom med djup och vördnadsfull respekt. Mieszko och NASUM lämnade 2004 ett stort ekande hål efter sig som många gjort tappra försökt fylla med mer eller mindre lyckat resultat. 2012 känns detta mörker inte fullt så meningslöst och hopplöst oändligt. Minnet av Mieszko och NASUM har fått en förankring och en trygg plats att försjunka i. Det vilar ett lugn och någon form av försoning över NASUMs spelning och avslutningsturné. Motivet och tiden är tydligen synkade och detta avsked lyfter fenomenet NASUM ut ur ett limbo in i en fridfull plats. Kvällens konsert blir på en och samma gång både förlösande men också en katharsis. Den här spelningen och den nu igångsatta turnén är en hyllning till Mieszko – och till NASUM.


Text och foto: Lars Ekenryd.


 

Kommentarer   

 
0 #3 Barska 2012-06-25 21:22
Mixing desk was in now way "reserved" for Nasum use solely. It was a digital mixing console that can save parameters for each band so there also was no need for such a restriction when it came to supports gigs...
Citera
 
 
0 #2 Simon Ellard 2012-05-14 20:00
Å jag med...!!!
Citera
 
 
0 #1 Kristian Kotilainen 2012-05-14 06:28
Önskar att jag hade varit där!
Citera
 

Lägg till kommentar


Säkerhetskod
Uppdatera