HEX, ARISE & RESURRECTION @ Henriksberg, Göteborg, 14 juli 2012 Skriv ut
Skriven av Tove Ceginskas   
Skapad 2012-08-08 01:00

HEXTidvis ambulerande Belsepub huserar nu på Henriksberg, tronandes över Sveriges framsida med tjusig utsikt. Inredningen utgörs av marint tema samt, särskilt denna kväll, ett icke föraktligt antal magnifika hårmanar.

Trots detta är det inget problem att köpa biljett i dörren, inte ens när första bandet är på väg upp på scenen. ”Upp på”, skriver jag, men den som besökte anrättningen i helgen eller tidigare vet att det inte är så mycket scen att kliva upp på. Detta förstärkter intrycket av att vara på en fritidsgårdsspelning och även om RESURRECTION drar hyfsat med åskådare är man i minglet efteråt rätt överens om att grabbarna nog kan behöva jobba lite på scenvanan. Det samlade intrycket är tre individer som drillats hårt av sin (säkert, med all rätt, jävligt stolta) musiklärare, samt en sångare som inte riktigt lämnat målbrottet. En rätt punkig historia som känns lite malplacerad.

När ARISE en stund senare äntrar scenen med sin melodöds påminns jag om varför jag står där – jag älskar att stå framför en liten scen och kolla på ett band som ger allt, och även om jag inte alltid är helt inne på Göteborgssoundet rycks jag med av bandets tighta och snygga uppenbarelse. Kanske förstärks intrycket i kontrast mot förbandet, men för mig är ARISE huvudakten denna lördagskväll.

 

Sångaren, som för övrigt på avstånd ser ut som en ung Sebastian Bach, passar på att tillägna en av låtarna till kronprinsessan på hennes födelsedag och publiken är genomgående med på noterna. Mot slutet av spelningen hörs så ett välljudande bekant intro och Patrik Johansson påannonserar ”en låt vi aldrig spelat förut men som ni säkert hört förr”. Det är med ett allt bredare flin av lycka som jag hör och ser bandet bränna av DISSECTIONS klassiker ”Where Dead Angels Lie”, där bandet dessutom bjuder upp Christian Börjesson (DISDAIN, TRIDENT) till förstärkning. Nu sållas agnarna från vetet och det förvirrad headbangandet/dansandet framför scenen förefaller i mina krasst nyktra ögon extra patetiskt. Efter ett genomgående entusiastiskt bifall från publiken under större delen av spelningen är jag lite förvånad över att det inte blir allmän allsång, men humöret har stigit rejält och jag önskar all välgång åt detta sympatiska Alingsåsband.

HEXDär jag en stund senare sitter i ett bås hörs plötsligt genomträngande ljud från scenen och det blir allmän rusning till andra delen av lokalen. HEX gör nämligen sin premiärspelning, en händelse som både dragit det ”vanliga” folket och en hel del sympatisörer från den lokala Trollhättan/Vänersborgsscenen.

I början av kvällen bytte jag ett par ord med sympatiske gitarristen Jerka som gladdes åt min komplimang ”du ser ut som Captain Spaulding” (nåväl…). Att det nu är Jerka och resten av bandets första spelning tillsammans hade man knappast kunnat gissa men så består bandet också av erfarna musiker såsom Micke Backelin (LORD BELIAL) på trummor. En cool Jonas på sång ackompanjeras av ett gäng gravallvarliga musiker som i sina svarta skjortor och bleka uppenbarelser mest liknar dödgrävare.

Scenbakgrunden pryds av en tjusig brud med obduktionsärr och i repertoaren finns låtar om ”House On Haunted Hill”. När så sångaren, med sin icke ringa längd, nästan slår huvudet i bräderna i det halvreparerade taket och böjer sig ut över publiken blir skräckfilmsvibbarna delikat gemytliga.

Allt som en trevlig kväll med god stämning, i en lokal som i scenupplevelsens namn lämnar mycket att önska.

 

Lägg till kommentar


Säkerhetskod
Uppdatera