OPETH @ Club 700, Örebro, 1 december 2012 Skriv ut
Skriven av Lars Ekenryd   
Skapad 2012-12-05 10:35

TROUBLED HORSEClub 700 är i det närmaste utsålt denna kyliga decemberkväll. Kvällens evenemang inleds med att de lokala bluesorienterade retro-rockarna TROUBLED HORSE värmer upp scenen inför OPETHs entré några timmar senare. Med rötterna förankrade i 60- och 70-talens tunga lerjord får Martin Heppich (sång), John Hoyles (gitarr/sång) samt bröderna Jens (trummor) och Ola Henriksson (bas) lokalen att gunga. Öppningsspåret på senaste, tillika bandets debutplatta, ”Step Inside” (2012), ”Tainted Water”, blir även den låt som får inleda kvällens psykedeliska, stoner/garage-bluesiga nostalgitripp. Jag såg TROUBLE HORSE i våras på Metallsvenskan och skrev då: ”TROUBLED HORSEs musik kommer förmodligen mer till sin rätt bortom starkt solsken och dagsljus.” Så rätt jag hade! Framträdandet på Club 700 är inte bara inomhus, det är även berikat med ytterligare material från ovan nämnda album. Musiken är generellt sett inte nämnvärt svårtillgänglig men är för den skull inte mainstream. TROUBLED HORSE korsbefruktar en offensiv spelstil med den tyngd och det ”jordnära” groove man känner igen från tidiga 70-talet, där bland annat DEEP PURPLE, GRAND FUNK RAILROAD eller senare års MOTHER TONGUE kände sig hemma. Även de melodiösa och utstuderat riffbaserade strukturer som lyfte band som MC5 och LYNYRD SKYNYRD över genomsnittet har örebrokvartetten lyckats modifiera till något eget.

Inlevelsen i och den absoluta fokuseringen på presentationen av potenta låtar som ”As You Sow”, ”One Step Closer To Your Grave” och den mer pompösa ”I’ve Been Losing” är precis så genuint ärlig som man förväntar sig. Att de låtit sig inspireras av historiska storheter är helt klart. I merparten av materialet är det dock föredömligt väl upptaget och integrerat i det egna uttrycket vilket gör att man utan problem kan ta till sig materialet. Att som till exempel i avslutande ”Another Mans Name” höra tongångarna från det inledande riffet i BLACK SABBATHs låt ”Supernaut” framstår snarare som en hommage än en ren stöld. TROUBLED HORSE har en solid integritet och unik förmåga att ta tillvara på det arv ett flertal band lämnat efter sig på ett föredömligt och kreativt sätt. I paritet med musikens kraftfulla uttryck har i synnerhet sångaren Martin Heppich och basisten Ola Henriksson en sceniskt underhållande kraft som bidrar till musikens ökade genomslag. Sångarens ”koreografi” kan förvisso ta en oskälig del av uppmärksamheten från text och musik men är i sin helhet mer underhållande än förvirrande

OPETHÖrebro är inte helt obekant för Stockholmsbandet OPETH. Det är inte enbart ett antal konserter som gått av stapeln i residensstaden, även en handfull album har spelats in i här med Dan Swanö som producent. Det är även något som sångaren/gitarristen Mikael Åkerfeldt på sitt sedvanligt humoristiska sätt påminner om i de obligatoriska mellansnacken. Entusiasmen och förtjusningen når trots att TROUBLED HORSE med besked lyckats få igång de ansamlade en oanad nivå när OPETH så småningom övertar scengolvet och låter ”The Devil's Orchard” ljuda ut i lokalen. Med senaste albumet ”Heritage” fortfarande rykande färsk i diskografin är valet av öppningsspår det mest logiska, i synnerhet med tanke på textraden: - Take the road where devils speak "God is dead". schematiskt sett har OPETH i mer eller mindre utsträckning alltid haft ett ”blasfemisk” och ”anarkistiskt” förhållningssätt gentemot fack- och genreindelning. Deras eklektiska hybrid av progressiv metal, dödsmetall, klassisk hårdrock, folkmusik och fusion-jazz har fört den musikaliska inriktningen ur både mikro- som makroperspektiv in och ut ur oanade konstellationer. Repertoaren på Club 700 saxar från 2001-års ”Blackwater Park” och framåt till ”Heritage”, som kom ut så sent som i fjol.

OPETHDe olika trådarna i OPETHs sinnrika bonad vävs på ett intrikat sätt samman med i lika hög grad breda som finmaskiga stygn. Det musikaliska landskap som tornar upp sig är på samma gång abstrakt i all sin moleriska mångfald som den är oerhört direkt och kraftfull. När strukturen i broderiet möts i en och samma skärningspunkt är det i det närmaste fulländat och i direkt kontakt med en arketypiskt och harmonisk känsla. Med utgångspunkt i Nietzsches förkunnelse att ”Gud är död” landar OPETH inte i något så pretentiöst som ”gudomligt” utan snarare i ett alldeles eget universum, där det fortfarande är relativt ödsligt och ensamt. Det går förvisso att dra paralleller till bland andra PORCUPINE TREE, KATATONIA, MESHUGGAH, DREAM THEATER, FRANK ZAPPA och BLACK SABBATH – men då i första hand fragmentariskt och genom relativt avlägset släktskap. Någon tydlig förlaga till OPETH är nämligen svår att urskilja. De är unika i sitt slag och även om allt inte riktigt fungerar till punkt och pricka under kvällens framträdande är det ett ekvilibristiskt gäng som trakterar sina respektive instrument med imponerande precision och teknisk ackuratess. Att de utifrån den komplexitet och de utstuderat avancerade låtstrukturer de har att hantera ändå bibehåller ett tajt spel – och i mina öron en absolut synk i vad som starkt påminner om math metal och dess asymmetriska rytmik – är minst sagt imponerande. Förutom Mikael Åkerfeldt ingår även den mest långvariga medlemmen Martín Méndez på bas, KRUX-gitarristen Fredrik Åkesson på gitarr, WITCHERYs Martin Axenrot bakom trummorna och den sedan i fjol nytillkomna ersättaren för Per Wiberg, Joakim Svalberg som keyboardist i ett av Sveriges internationellt mest framgångsrika band, OPETH.

Kvintetten får Club 700 att ömsom frenetiskt headbanga till brutala dödsriff och avgrundsgrowl och ömsom sugas in i suggestiv polyrytmik med ren, spröd sång. Variationsrikedomen är slående och varje sekund tas på ett effektivt sätt tillvara för att få ut mesta möjliga av den tid de har att disponera på scenen. OPETH genomför för närvarande sin ”Heritage-turné” som omfattar inte mindre än åtta spelningar i Sverige, varav fyra är planerade som unplugged-konserter: två på Södra Teatern i Stockholm och två på Nefertiti i Göteborg. Mikael Åkerfeldt upplyser publiken om att det dagarna efter kvällens gig är två spelningar inbokade i det Mikael kallar för ”Sveriges anus”, Göteborg. Med extranumret ”Blackwater Park” avslutar OPETH ännu en lyckad spelning till publiken på det utsålda Club 700:s förtjusning.

 

 

 

Lägg till kommentar


Säkerhetskod
Uppdatera