AFTERBÜRNER @ O’Leary’s, Trollhättan 6 april 2013 Skriv ut
Skriven av Tove Ceginskas   
Skapad 2013-04-25 13:42

AFTERBURNERHuserar man i Trollhättan är de svåra att missa – överallt dyker de upp, i olika konstellationer; en t-shirt här, en bandmedlem där. För mig är det första gången jag ser AFTERBÜRNER spela och kvällen kommer bjuda på en del överraskningar. Den första är att jag, när jag med en stor och skummande i näven navigerat mig genom allsköns bås och sportestetik, inträder i en överraskande rymlig lokal, antagligen tänk delvis som dansgolv. Det krävs förvisso ingen högskoleexamen för att lista ut att kvällen ska kickas igång med KISS-dängan ”Deuce” och följas av både rockklassiker och egna låtar. Det enda egenskrivna material jag tidigare hört är ”Rampage” och vill höra mer eget material, vilket också bjuds på. Under kvällen tunnas publiken ut något, för trots att bandet bjuder på en show som är underhållande och verkligen lever upp till sitt rykte om svettig rock’n’roll är det nog många som inte ser bandet som just mer än bara covers.

Vad jag ser är en karismatisk sångare med jävligt bra röst, uppbackad av medlemmar med en icke föraktlig aura av såväl lokalt som internationellt rykte. Robin Sörqvist (EPIC FUTURE, IMPIOUS, THE CROWN) gör ett jävla bra jobb både på sång och growl, går ut i publiken, fixar ögonkontakten och sätter tillsammans med övriga medlemmar en egen prägel på kända låtar. Det åmas, kråmas, smiskas trumskinn och bränns av riff som bandet aldrig gjort annat – vilket förresten stämmer ganska bra. Även om exempelvis Magnus Sahlin figurerar i lokala punkgruppen BERNTS SOCKERVADD ligger bakgrunden för de flesta i dödsmetall, normalt frontar Martin Åkesson IMPIOUS. Men främst är det en uppvisning i klassisk rock’n’roll. Allting toppat med öl, förstås. Beer drinkers and hell raisers! för att citera inspirationen MOTÖRHEAD.

Kvällens andra överraskning är när min handfull kompletterande frågor leder mig ner i Trollhättans underjord (O’Leary’s katakombliknande backstage-lokal) där det snackas... ketchupreklam.

Jo, Robin hade ju deltagit i en TV-reklam och... det här är helt otippat, irrationellt och ganska förvirrande och jag tänker inte ens försöka återge allt gitarristerna Åkesson och Daniel Elvheim dividerat om. Klart är att bandet startades av Daniel som renodlat coverprojekt. Senare värvades Martin, och cirkeln slöts 2009 med Robin, bedagad TV-stjärna:

Daniel: – En Findus-reklam var det va? Eller var det Felix?

Robin: – Findus var det. Felix är en fulkopia av Findus.

Åkesson jämställer Robins TV-karriär med en lika klart lysande stjärna som Rolf Lassgård och Elvheim summerar:

– Han var hårdrockare som åkte runt i en VW-buss, och på folkan stod det ’Afterburner’, det tyckte vi var ett passande namn!

Att bandet redan från början tagit karriären på blodigt allvar är tydligt:

Daniel: Vår gitarrist dök inte upp så då frågade vi Martin.

Martin: –”Martin, du har la gitarr och ’stärkare hemma? – Jo det har jag. – Ja men kan inte du gå hem och hämta det så får du vara med och spela i stället!”

AFTERBURNERFast, förtydligar han och blir lite allvarlig, det var då, när det bara var ett coverband och ploj. Sen ett och ett halvt år skriver de egna låtar, delvis till följd av det bristande engagemanget i IMPIOUS. Suget efter att spela i band, men också att gå utanför ramarna och inte bara spela dödsmetall – och för den delen inte alltid vara den som står i fokus. Nu delar Martin på gitarrplatsen med Daniel, som för all del verkar trivas med rampljuset. Utifrån ett riff skrev de ”Rampage”.

Daniel: – Ett par pilsner, ett par quizar, sen var låten klar.

Rockquiz på Backstage Rockbar varje torsdag, kittet i Trollhättans hårdrocksliv.

Så quizen är vad som håller ihop det hela?
– Vi tog torsdagar och träffades hyfsat tidigt, drack pilsner, spelade in musik. När vi gjort två låtar körde vi upp dem på vår årliga spelning på Backstage...

Nu är det min tur att göra entré som dum utböling.

Er ”årliga spelning”?
– Vi spelar alltid där...

I egenskap av...?
– ... att vi älskar öl!

Glada garv. Åter till allvaret och lokalpatriotismen. Även på smått mytomspunna, numera nedlagda, Pianobaren spelades det i många år, varje juldag. Hemvändardagen. Bättre publik kan man aldrig få, vilket de återkommer till flera gånger.

När julen känns som mest avlägsen, sensommar förra året, bestämde sig gitarristerna för att skriva två låtar till och ställa upp i den lokala tävlingen Musikslaget, reka underlaget. Det gick vägen. Gammal är äldst och AFTERBÜRNER tog hem segern.

– Det finns ingen övre åldersgräns, tack och lov för oss!

Jag frågar om de hade någon tanke på genre när de ändå skulle ställa upp som band i en tävling, men de tar det som det kommer, spelar vad de känner för. Efter att främst ha kört döds i band med tydlig genretillhörighet är det skönt att inte placera sig i ett snävare fack än ”MÖTLEY-rock’n’roll, SCORPIONS-rock’n’roll, UDO-metal!”.

– Det är bra att ha en röd tråd. Men en röd tråd ska inte vara att man spelar en skiva och lyssnar på första låten, och sen hoppar man till sjunde låten och det är som samma låt! motiverar Martin det sound som han själv beskriver som ”spritt”. Och även om metal fortfarande gärna spelas är i alla fall black ingen inriktning bandet någonsin kommer ta, det är det bara Robin som fortfarande drar åt. Och så Martin då:

– Ibland sitter jag hemma och sminkar mig som en panda och så tänker jag, fan vad jag ser frän ut!

Det är lätt att ryckas med och inte ta bandet som döpt sig efter en ketchupreklam på alltför stort allvar. Samtidigt är det erfarna musiker som på endera sättet skapat ljudet för stora publiker. Daniel är ljudtekniker sedan 20 år tillbaka.

Jag har varit på rätt många mindre spelningar och ni låter ju väldigt bra...

–Vaddå, menar du att vi skulle vara amatörer? utbrister Martin och ser spelat indignerad ut.

Nä, men på vissa spelningar låter det ju som man är på en fritidsgård.
– Vi har ju alla spelat med större band och jag har min bakgrund som ljudtekniker, bryter Daniel in. Och det var väl också därför jag ville börja spela, eftersom jag alltid stått bakom mixerbordet ville jag visa att jag faktiskt kan spela också, jag har en annan sida. Få personer såg mig som musiker och det tröttnade jag på. Samtidigt är jag fortfarande ljudtekniker och det ställer andra krav på mig, allt måste vara perfekt.

Scenen ni spelade på...
– ... den är stor som en garderob!

... den kan dra ner intrycket. Och ni lät som ni borde stå på en större scen.
– Faktum är att det är roligare att spela på en så liten scen. Om man har några polare i publiken, man får en helt annan publikkontakt än när man spelar på en festival för flera tusen åskådare. Här kan man gå ner i publiken – som vi gjorde cirka 75 gånger i kväll! Det är som att ha fest med sina polare och det är ett jävla röj.

I skrivande stund har de gått in i studion och börjat spela in en femlåtars demo, något de fått möjlighet att göra efter att ha vunnit tävlingen. Förhoppningsvis leder det till en större publik, att man når ut och kanske får turnera.

– Jag vill åka till Tokyo och titta på japaner!

Först Trollhättan, sedan världen... AFTERBÜRNER spelar på lokala festivalen Knorrfest den 3e augusti.

AFTERBÜRNER officiell Facebook-sida

 

Lägg till kommentar


Säkerhetskod
Uppdatera