En pratstund med Pär Hulkoff i BOURBON BOYS Skriv ut
Skriven av Kristian Kotilainen   
Skapad 2013-10-04 19:24

BOURBON BOYS

Sveriges bästa countryband BOURBON BOYS släppte i förra veckan sitt nya alster, den helt fantastiska "Hail To The Chief". Jag tog mig en pratstund med frontfiguren Pär Hulkoff - en man med mycket djup som vet vart han står.

Hej Hulkoff! Först vill jag tacka för "Hail To The Chief" som är en riktigt grym platta. Hur kom det sig egentligen att några grabbar från Norrland upptäckte country och kände att det var det ni brann för? Är det den genren som ligger dig varmast om hjärtat eller är du allätare?

– Goddag. Jag har, som jag sagt förr, vuxit upp på ett lantbruk. Country, CREEDENCE och Elvis höll humöret uppe i unga år.

Det måste ha varit en sju, åtta år sedan som jag via en kompis fick tag på MP3:or av erat debutalbum "Whiskey River". Jag försökte frenetiskt hitta information om vilka BOURBON BOYS var – men kammade noll. Tills ni plötsligt 2012 kom tillbaks från ingenstans och tidigt i år släppte i princip samma album, då med titeln "Shootguns, Trucks & Cattle". Vad hände åren däremellan och varför var ni så anonyma? Vad fick er att komma tillbaka?

– Originaluppsättningen av BOURBON BOYS var verksam fram till tidigt 2000-tal. Vi släppte aldrig något album. Däremot läckte någon ut alla demos på nätet, vilket resulterade i att en hop människor kom över dessa låtar. Det mesta var dock av tveksam kvalitet, då inspelningssessionerna på den tiden präglades av lite för mycket feststämning. Jag befann mig helt enkelt på fel punkt i livet för att lansera BOURBON BOYS på den tiden. Så jag lät projektet ligga på is i många år.

Hur skulle du beskriva bandets utveckling från "Whiskey River" till "Shotguns, Trucks & Cattle", till i dag, då nyaste alstret "Hail To The Chief" precis kommit ut?

– Det går åt rätt håll, haha. Det ska låta snyggt och proffsigt tycker jag. Och det gör det ju nu. Jag kunde knappt bärga mig, när det kom till att få ut "Hail To the Chief" på marknaden. Så bra tycker jag att den är.

Var det ett medvetet val att dra ner lite på whiskeyrösten för att visa en bredare sida av dina röstresurser? Det känns som att du sjunger aningen mjukare vilket ger en skön jämnvikt på nya albumet.

– Ja, det var det. Mer country, mer feeling, mindre skrik och gap.

Hur har mottagandet av "Hail To The Chief" varit hittills? Som jag skrev i min recension av plattan: "Albumet kommer att missas totalt av de som inte har en aning om vad denna frihetsdröm handlar om – men det kommer att mottas mycket varmt av de som vet hur den känns." Personligen älskar jag country men har en känsla av att gemene man inte fattar.

– Ah, så det var din recension. Mycket bra, och jag tackar för de värmande orden. Det gläder mig att det finns tänkande människor kvar på denna planet. Tyvärr har du alldeles rätt.

Tack, det var kul att höra. Vad har du att säga till de som inte fattar djupet och känslan i country, som tycker att det är gubbmusik? Vilka är dina förebilder ifrån den scenen?

– "If you don't like Hank Williams, you can kiss my ass", som Kris Kristofferson sjöng en gång i tiden. Det är ingen idé att förklara, för dem som ingenting begriper. Personligen har jag svårt att förstå, vad som inte går att gilla med starka melodier, löjligt bra gitarrspel och intelligent lyrik. Men det är klart... Det kanske är svårt att förstå en 4/4-dels takt utan en pumpande djävla discotrumma. Jag gillar Hank Jr, Rhett Akins, Toby Keith, Waylon, Johnny, Kris, Aaron Tippin', Brad Paisley med flera.

Jag tycker att det är intressant att country i så många fall har blandats med en mer rock/metal och punk-känsla nuförtiden. Jag tänker på modernare countryartister som exempelvis Hank Williams sonson Hank III. Har du någon koll på den scenen?

– Jadå. Hank III har gjort många bra grejer. Johnny Hiland lirar ju sologitarr på studioskivorna sedan "Straight to Hell"... Han är grym.

Hur ser en dag ut för grabbarna i BOURBON BOYS? Både privat och när ni jobbar tillsammans? Ser du dig som ledaren eller är det ett team-arbete?

– Oj. On the road enligt följande: Upp tidigt. Köra 40–50 mil. Bära grejer. Soundcheck. Äta mat. Vila lite. Gig kring 22–23.00. Rigga ned. Sova. Sedan om igen.

När vi är hemma pysslar alla med lite olika saker. Buffeln är snöskoterproffs, och spenderar mycket tid med det. Jonas Kjellgren har ju sin studio och sina Amerikanska bilar. Kenneth har sitt trädgårdsföretag och kör stora gräsklippare. Själv har jag och frugan tre hundar, mycket gevär och pilbågar. Vi driver ett jaktföretag med guidade jaktturer på sidan om musiken. Utöver detta, har vi alla våra respektive hem och familjer att sörja för.

BOURBON BOYSDet känns som att du utvecklats textmässigt och vissa låtar känns väldigt personliga och man kan ana ett djup och ett vemod. Är du en tänkare? Hur viktigt är skrivandet för dig och hur ser skapandeprocessen ut?

– Jag tackar för den analysen. Jag ser det så här: Det är varje människas förbannade plikt att tänka efter. Att tänka själv. Alltför många leds som en fårskock och är fullständigt nöjda med att någon annan tänker åt dem. Inte bara nöjda för övrigt. Faktiskt livrädda för att behöva tänka och fatta beslut själva.

När det kommer till skapandeprocessen, kan den vissa dagar se ut ungefär såhär: Jag vaknar tidigt, sätter mig vid mitt köksbord vi fönstret som vetter mot skogen. Där fattar jag gitarren och börjar jamma med mig själv. Inom en ganska kort stund har jag hamnat på någon intressant bana, där ett riff eller ett lick eller vad som helst kan uppstå. Sedan jobbar jag på tills jag har en mer eller mindre färdig låt. Därefter ger jag den en passande titel, och sedan skriver jag lyriken.

Vilket album, bok eller film skulle du säga har gjort mest intryck på dig när det kommer till hur du har utvecklats som musiker? Vad var ögonblicket då du visste att det var scenen du ville stå på?

CREEDENCE CLEARWATER REVIVALs "Live in Europe". Då visste jag.

"Don't Tread On Me" och "Proud To Be A Redneck" visar på en stark ovilja mot överheten och en rebellisk outlaw-känsla. Vart kommer detta ifrån och känner du dig som en man som vill föra fram ett budskap mer än bara underhålla?

– Det är korrekt. Vad är egentligen myndigheter? Jo, människor som bestämt att de skall fatta beslut åt mig. Bestämma över mig. De tvingar mig att betala skatt. Att låna pengar. Att rätta in mig i ledet. Hålla käften. Gå till jobbet. Konsumera. Se på TV. Gå på disco. Bli en android.

Under tiden skapar man ett samhälle där utrymmet för den tänkande, jagande, odlande och skapande människan är utraderat. Jag skall inte mässa här, men jag rekommenderar samtliga att ta del av FN's Agenda 21.

Något som jag har noterat är en liten textändring i "Hillbilly Heart" som jag först hörde på "Whiskey River". "They're all freaking out on that old big city stress, I've seen men walking around wearing a dress" har plötsligt ändrats till " "They have lost connection with reality, living only for the fashions on TV". Kändes det lite för politiskt inkorrekt i dagens Sverige även då du verkar vara en man som säger vad han tycker?

– Inte för mig, men för en dåvarande promoansvarig på skivbolaget. Dessutom var vi lite tveksamma till nödrimmen. Haha.

Hur ser du på tiden vi lever i där allt är digitalt och barn är uppkopplade redan från späd ålder. Tror du att de går miste om något jämfört med oss som växte upp i en mer avkopplad värld där man faktiskt var mer närvarande?

– Ja, det är jag övertygad om, och jag listar här en del saker som jag anser gå förlorade: Tankeförmåga. Initiativförmåga. Interaktionsförmåga och social kompetens. För att inte tala om alla de fysiska aktiviteter som ett barn som växer upp på landsbygden skall uppleva. Jakten, fisket, lantbruket. Vildmarken, lägerlivet. Djuren. Glädjen. I sanning... FRIHETEN.

Vinyl är ju något som fått ett uppsving igen de senaste åren. Är det något som du själv har en passion för? Det är ju en totalt annan upplevelse än CD och nedladdning. Något som även känns mer värt att betala pengar för då mycket laddas ned gratis numera.

– Nej, tyvärr. Jag lyssnar mest på musik i bilen faktiskt. Jag har många kamrater som vurmar för vinyler dock...

Hur trivs ni med skivbolaget Despotz Records och hur har de tagit hand om er? Föredrar du att ligga på ett mindre bolag eller skulle du vilja sikta högre?

– Tagit om hand? Vi har en affärsuppgörelse, där båda parter bidrar med det som vi kräver av varandra. Vi har ett bra samarbete.

Vart känner ni att ni fått det bästa mottagandet hittills och finns det någon plats som skulle vara drömmen att lira på? Har ni varit med om någon mardrömsspelning som ni helst skulle vilja glömma? Ni har ju gjort en del festivalspelningar i sommar, vad föredrar du, svettig klubb eller stor scen?

– Grand Ole Opry vore fint. Ja, vi har gjort många mardrömsspelningar genom åren, men det hör till spelets regler. Typen av gig är egentligen ointressant. Bara publiken vill ha rock'n'roll, så ska vi jävlar i mig se till så att de får just det!

Vem i bandet festar hårdast och hur ser turnélivet ut för er? Vi har inte hört några skandaler än men finns det någon dråplig anekdot som du skulle vilja dela med dig av?

– Personligen har jag inte druckit en droppe på år och dagar. Ingen av grabbarna festar hårt. På den tiden vi ännu gillade att dricka sprit fanns det nog en hel del dråpligheter, men idag är det hög arbetsmoral som är ledstjärnan.

Har ni redan nytt material på gång eller hur går tankegångarna? Blir det en ny turné snart och vad kan vi förvänta oss av framtiden?

– Jag komponerar konstant. Jag har alltid material på gång. Vi skall ut på vägarna inom kort. Kolla www.bourbonboysofficial.com för info om sådant...

Jag tackar dig för pratstunden Hulkoff och hoppas att jag får chansen att se er igen snart och kanske även göra en face to face intervju om ni har vägarna förbi Berlin igen. Ha en fin dag och lycka till framöver!

– Tack själv min vän. Jag ser fram emot vårt möte. Lev som en fri man! Bis später!

 

 

Lägg till kommentar


Säkerhetskod
Uppdatera