SOILWORK @ Noise, Örebro, 6 november 2013 Skriv ut
Skriven av Lars Ekenryd   
Skapad 2013-11-07 13:33

SOILWORKUnder senare år har Örebro berikats med en lång rad konserter, spelningar och musikfestivaler. Inte minst har Nikija Event AB slagit upp portarna för ett flertal arrangemang och hösten/vintern 2013 utgör inget undantag. Metallsvenskan med allt var det innehåller, U.D.O., DANKO JONES, BOMBUS och TROUBLED HORSE är bara några av de arrangemang som gått av stapeln. Kvällens huvudattraktion är SOILWORK och senare i vinter står AMARANTHE, IMPLODE, GHOST, DEAD SOUL och SKITARG på olika scener i Örebro.



DEALS DEATHDEALS DEATH
Som första svenska band av två på kvällens trippel-lineup tar det melodiösa death metal-bandet från Göteborg, DEALS DEATH, plats på Noise scen. Melodiös death metal från Göteborg, tänker man och tror sig veta vad som komma skall. DEALS DEATH, som ursprungligen härrör från Borlänge, hymlar inte med att de hyser en påfallande stark dragning åt det sound som gjort den nya hemstaden känd över hela världen. Oavsett om de med kort varsel ersatt SYBREED som kvällens första band ut vore de sannolikt inte kvalificerade som support till SOILWORK om de inte gjort något som faktiskt utmärker dem. Jag får erkänna att jag inte har så högt ställda förväntningar på DEALS DEATH. Detta trots att videon till det högoktaniga titelspåret på nyligen utkomna ”Point Zero Solution” gjorde ett gott intryck. Med tanke på vad man kan åstadkomma i en studio eller på en välproducerad video blir en utlämnande och oförmedlad liveprestation en form av mandomsprov. En konsert kan med andra ord bli en antiklimax av rang eller en oväntad braksuccé.

DEALS DEATH tillhör tyvärr den kategori band som inte klarar av att prestera vad studioinspelningar eller musikvideor ger sken av. När den fem man starka kombon öppnar med just ovan nämnda ”Point Zero Solution” besannas min högst ovetenskapligt grundade farhåga om den avgörande differensen mellan studioinspelning och liveframförande. De två gitarristerna Erik Jacobson och Sebastian Myrén tuggar flitigt på sina flying V-gitarrer utan att riktigt utnyttja den potential som finns i att ha två gitarrister i laguppställningen. Växelspelet medlemmarna emellan över lag är tunt och det skapar ett platt intryck där dynamiken och en unison urladdning hade gjort avsevärd skillnad. Sångaren Olle Ekman jobbar hårt för att hålla ångan uppe och få med den ganska skrala samling entusiaster som letat sig till Noise för att inte missa något av supporterbanden. Det finns en vag likhet mellan Olle och den betydligt mer namnkunnige Glenn Danzig, som också brukar figurera i bar överkropp. Olle är däremot avsevärt mycket bättre på att headbanga och helikoptersnurra sitt hår än vad han visar prov på i sin förmåga att sjunga med variation. Det finns kraft, aggressivitet i både sången och musiken men i båda fallen saknas det djup och det kraftspel som levandegör musik generellt. DEALS DEATH har en lång rad riktigt bra låtar i beredskap. Det gör att de lyckas få med sig publiken under den strax över en halvtimma långa konserten. När bland annat ”Flatline”, ”Beyond Reason” och avslutande ”Fortified” spelas upp råder det trots allt ingen tvekan om att bandet har en beundrarskara som slutit upp på Noise övervåning. Som ny basist i bandet agerade Kammo Olayvar lovvärt och fick i samspel med trumslagaren Janne Jaloma emellanåt upp ett driv som stundtals gav välbehövlig luft under de tunna vingarna. DEALS DEATH gör sig än så länge betydligt bättre på skiva än live, men saknar för den saken skull inte en underliggande charm och ett visst underhållningsvärde inte minst tack vare Olle Ekmans energi och goda vilja.

KEEP OF KALESSINKEEP OF KALESSIN
Med sitt första album från 1997, ”Through Times Of War”, väckte KEEP OF KALESSIN undertecknads intresse för första gången och det har allt sedan dess varit mer eller mindre intakt. Nåja, i ärlighetens namn svajade det betänkligt när norrmännen efter ett kort uppehåll i början av 2000 började inkorporera en påtaglig portion melodisk death metal i sin ursprungliga black metal. När de sedermera ställde upp och lyckades ta sig till finalen i norska upplagan av Melodifestivalen, Norsk Melodi Grand Prix 2010, med den anskrämliga klichéspäckade allsångslåten ”The Dragontower” var intresset mer eller mindre satt i stand by-läge. Tidigare i år lämnade sångaren Torbjørn Schei (aka Thebon, HELLISCH OUTCAST, KHONSU) bandet till följd att grundaren tillika gitarristen Arnt Obsidian Grønbech (aka Obsidian Claw, HEADSPIN) åtog sig även den rollen i bandet. Redan vid de inledande suggestiva ackorden till titelspåret från 2008 års ”Kolossus” anar man att detta kommer att bli något helt annat än en uttagning till Melodifestivalen. När den episka och mångbottnade ”Kolossus” strax efter lägger in blastbeats-växeln och man som publik känner hur trycket från scenen slätar ut rynkor, vårtor och ärrbildningar i ansiktet är saken klar – det blir åka av ikväll. Efterföljande ”The Awakening” och i än högre grad ”Judgement” är bevis nog på att mitt första antagande överensstämmer med verkligheten. KEEP OF KALESSIN må ha hamnat i dåligt sällskap och låtit sig påverkas i melodiös riktning, men någon renodlad plysch-metal har de aldrig hemfallit åt. Studioinspelningarna är genomgående brutala och farligt vassa i jämförelse med liknande akter inne på samma gren i utvecklingen av norsk black metal. Live flyttar dock K.O.K. fram positionerna ytterligare och agerar än mer offensivt i sitt uttryck. Till och med de spanskklingande folkmusiktonerna i ”Kolossus” låter hotfulla och olycksbådande live. Den allt för korta tid K.O.K. har till sitt förfogande används till största del åt material hämtat från senaste fullängdaren ”Reptilian”. Titelspåret från den i april i år utgivna EP:n, ”Introspection”, med sina sakrala harmonier och storslagna trumkomp är ett i särklass välkommet inslag. Jag tror jag talar för i stort sett alla de som ikväll tagit sig till Noise och Nikijas arrangemang för att avnjuta god musik när jag kryper till korset och säger till KEEP OF KALESSIN: allt är förlåtet! Den urkraft och urladdning trion Obsidian Claw, Vyl (aka Egar Larsen, trummor, HEADSPIN, SUBLIRITUM m.fl.) och Wizziac (Robin Isaksen, bas, HEADSPIN, ex-ETERNAL SILENCE) från Trondheim avfyrar känns i sammanhanget både uppfriskande och renande. KEEP OF KALESSIN kopplar ett specialdesignat grepp om fenomenet och hybriden melodiös death/black metal; de får det hela att låta intressant och dessutom med väldigt enkla medel live.

SOLWORKSOILWORK
Räknar man bort året under 1995-1996 då SOILWORK gick under namnet INFERIOR BREED är det i år ett respektingivande sjuttonårsjubileum som SOILWORK har att fira. Det är en ansenlig mängd år och med en försiktig formulering kan man säga att det hänt en hel del under resans gång. Inga revolutionerande förändringar eller omdaningar i fråga om musikalisk inriktning eller genretillhörighet dock. En kontinuerlig utveckling har däremot skett och det i bemärkelsen till det bättre, mer egenartade och utmärkande slaget. Under flera år och på ett antal album tidigt i karriären låg SOILWORK omotiverat nära en lång rad andra akter med fokus på det så kallade göteborgssoundet. En melodiös döds som var till förväxling lik det bland andra DARK TRANQUILLITY, ARCH ENEMY, AT THE GATES och sedermera även IN FLAMES pysslade med under andra halvan av 90-talet. Efter att ha slagit in på en mer ”modern” metalcore/melodisk groove metal har Helsingborgsbandet successivt lyckats utveckla något eget. Det är något som inte kommit fullt ut till sin rätt förrän på årets dubbelalbum ”The living infinite”.

Enda kvarvarande medlemman från de allra första stapplande stegen under INFERIOR BREEDs banér är sångaren Björn ”Speed” Strid (BLINDED IN BLISS, I LEGION, TERROR 2000, THE NIGHTFLIGHT ORCHESTRA). I fjol lämnade gitarristen tillika originalmedlem nummer två, Peter WIchers (ex-I LEGION, ex-WARREL DANE), bandet och ersattes av David Andersson (MEAN STREAK, THE NIGHTFLIGHT ORCHESTRA). 

När SOILWORK efter ett pampigt och suggestivt intro avfyrar ”This momentary bliss” som konsertens startskott handlar det om total inlevelse, engagemang och känsla Sextetten SOILWORK, som förutom Björn och David består av Ola Flink (bas, ex-HATELIGHT), Sven Karlsson (keyboards, ex-EVERGREY, ex-MISTELSTEIN), Dirk Verbeuren (trummor, ANATOMY OF I, BENT SEA m.fl.) och Sylvian Coudret (gitarr, SCARVE), ger istället intryck av att medvetet vilja gå utanför det förväntade. Musiken innehåller så många olika ingredienser att det till stor del ligger i dess natur att vara flyktig och formbar. När SOILWORK står på Noises scen är intrycket man får att de valt att balansera på en slakare lina än nödvändigt för att inte minst utmana sig själva men också för att skapa en spänning i förhållande till publiken. Som åhörare spetsar man onekligen öronen lite extra för att hänga med i svängarna. SOILWORK är per definition inte ett progressivt metalband men klär ofta sin musik i en skrud som tenderar att spraka och gnistra till i en och annan ekvilibristisk utsvävning. I synnerhet tar gitarristen Sylvian Coudret plats och gör snabba och stilfulla piruetter längs gitarrhalsen. Oavsett om materialet är hämtat från tidiga album som ”The Chainheart Machine” eller senaste utgåvan ”The Living Infinite” står den genomgående grundstrukturen med starka melodislingor, skalpellvassa rytmfigurer och kanske framför allt Strids lika mångfasetterade som benhårda stämma stadigt förankrad i SOILWORKs sound.

Som en mer artig än helhjärtad beundrare av metalcore eller så kallad ”modern metal” är växlingen mellan growl/skriksång och ren hårdrockssång i framför allt refränger – med obligatoriska breakdowns – ett svårsmält kapitel för undertecknad. Det är ett tilltag som förvisso gör sig bättre live men som ändå etablerar en onödig distans och som inte gör det lättare att ta till sig musiken. De hårda, snabba och ohämmat drivna partierna i bland annat ”Long Live the Misanthrope” och ”Spectrum of Eternity” har däremot en upplyftande, adrenalintriggande, svavelosande air av black metal över sig. De hårda klapparna i kontrast till de mjukare, som refrängpartierna i ”Tongue” är ett typexempel på, är i positiv bemärkelse till gagn för att skapa ett gung och dynamiskt groove i musiken. Att SOILWORK lyckas få till detta och med det skapa ett pulserande och studsande Noise med den månghövdade publikens hjälp anser jag vara en förmildrande omständighet. Det ljudlandskap som rullas ut är en i grunden ganska konventionell palett där Göteborgssoundet är den genomgående minsta gemensamma nämnaren i repertoaren. Även om man är väl bekant med tongångarna, inte minst genom en överdriven exploatering av det ovan nämnda GBG-soundet, har SOILWORK genom sin innovativa talang lyckats sammanfoga varje enskild liten detalj till ett hermetiskt tajt pussel. Förmågan att hålla samman och integrera alla enskilda detaljer och samtidigt ge utrymme för halsbrytande avvikelser och variationer gör SOILWORK till ett mer intressant och spännande band inom genren. Det är något som inte minst gäller kvällens spelning på Noise och med vilken inlevelse och entusiasm de serverar en buffé bestående av kallskuret och omsorgsfullt sammansatta a la carte-rätter från karriären. Det är en genomgående relativt lättsmält meny som dukas upp under de dryga 90 minuter konserten pågår. Att aptiten och hungern efter välsvarvad och genuint genomarbetad metal är bland den entusiastiska hoppande, sjungande och horntecknet-i-luften-viftande ansamlingen musikälskare framför scenen är stor råder det ingen som helst tvekan om.

Med sex stycken gourmetkockar i världsklass i full färd med att presentera sina skapelser från den sparsamt tilltagna estraden är det bara att tugga i sig och låta väl bekomma. SOILWORK är ett enastående band som inte riktigt fått till det under senare år men som sagt lyft sig med god marginal över genomsnittet med senaste plattan ”The Living Infinite” och därmed anser jag att de också fått en injektion i sitt liveframträdande. Med en tight och precisionsslipad ensemble har Björn Strid fått en form av revansch efter snart två decenniers idogt arbete. Kvällens framträdande är om än inte fullt av revanschlusta så en ansenlig mängd spelglädje och entusiasm. SOILWORK är uppenbarligen på väg i rätt riktning och med den här turnén och spelningen på Noise manifesteras detta med besked. Inget verkar kunna stoppa Helsingborgs stolthet, SOILWORK!

 

 

Lägg till kommentar


Säkerhetskod
Uppdatera