LÅNGFINGER – blandar och ger Skriv ut
Skriven av Petter Pettersson   
Skapad 2014-01-08 00:22

LångfingerLÅNGFINGER är ett band som verkat lite i det tysta under Göteborgs hårdrocksparaply de senaste åren. De har släppt två skivor, "Skygrounds" (2010) och "Slow Rivers" (2011) och är i processen att spela in sin tredje. Jag har alltid gillat deras stuk, en svängig blandning av groovemetal, 70-progg, country, och kanske lite grunge, så jag hängde in på deras spelning på Musikens Hus i Göteborg i början av december. Backstage träffade jag gitarristen, Kalle Lilja, i ett snabbt och spontant samtal.

Jag hörde en råmix av er förra platta när jag var i Svenska Grammofonstudion (SOUNDTRACK OF OUR LIVES studio, min anm.), typ 2010, och jag kände att det här borde verkligen lyfta, men det gjorde inte det. Vad kan det ha berott på?
– Det kan ha berott på en mängd olika saker. Men jag vet inte. Band släpper ju saker hela tiden.

Men jag tyckte soundet var så bra. Hur beskriver du det?
– Spretigt men sammansvetsat. Gandska oldschool. Sväng.

Någon slags göteborgskt DAD tänker jag ibland?
– Ja, kanske, jag har ingen koll på dom.

Just att det är tungt, men sedan blir det oerhört lekfullt.
– Ja, jag har en förmåga att skriva låtar som är durbaserade. Lite överdrivet glada kanske.

Som "Herbs In My Garden"?
– Ja, det är en typisk sådan grej. Jag spelade gitarr i ett proggband innan, så det kanske kommer därifrån, jag vet inte.

Vad var det bandet influerade av?
– Ja, mer NOVEMBER, KEBNEKAJSE, SAMLA MAMMAS MANNA och sådant.

SAMLA MAMMAS MANNA har jag sett här på Musikens hus, typ 93.
– Jaså? Ja, sånt diggar jag. Sedan spelade vi i CRASH med Phille (numera i FATAL SMILE, min anm.), så våra vägar har mötts lite grann.

Hur mycket spelade Svenska Grammofonstudion in i soundet av förra plattan?
– Studion gav mycket av soundet. Kanske hela soundet.

Man hör till och med en del Soundtrack-vibbar.
– Ja. Bara av deras arsenal av utrustning kan man forma soundet. Man hittar en citar där, och en melotron där. Och en Rhodes, och lite det och lite det. Till skillnad från första plattan var det ett otroligt labbande.

Spelar ni in tillsammans i studion, eller hur gör ni?
– Vi lägger bas, trummor och gitarr live och sedan pålägg. Inför den senaste repade vi otroligt mycket. Vi tog tre veckor och bara repade, tio till sex varje dag.

Och nu har ni blivit nominerade till "Årets genombrott" på Bandit Rock. Kommer det något nytt?
– Tanken är väl att det ska komma en ny platta nästa år.

Har ni material?
– I princip. Nu är det en fråga om gallring, vad som ska vara med och vad som inte ska det.

Blir det någon skillnad i sound?
– Lite som första skivan, men lite som andra också. Lite spretigare, haha.

Och inga låtar på svenska, trots att ni heter "Långfinger"?
– Haha, nej. Vi får väl se. Vi har det på ritbordet. Det vore coolt.

Även om Kalle är lite luddig i sina svar kring soundet kan jag konstatera att de nya låtar de spelar på Musikens Hus drar en aning åt det psykedeliska hållet. Vilket jag personligen tycker är ett bra håll. Plus att LÅNGFINGER är ett fantastiskt liveband. Victor Crusner på sång och bas håller publiken i en järnhand med sköna mellansnack och grym output. Plus att Göteborg saknat en riktig powertrio. Det finns något magiskt med bara tre musiker på scen som får en fullsatt lokal att gå bananas.

Båda skivorna finns på Spotify.

 

Lägg till kommentar


Säkerhetskod
Uppdatera