CRASHDÏET - Live på Sigurdsgatan 25, Västerås, 27 oktober 2007 Skriv ut
Skriven av Claes Wiberg   
Skapad 2007-10-29 18:56

Olli och London hetsar Västerås' rocklegioner (Foto: C. Wiberg)
Alla har en eller annan excentrisk hobby för sig; en företeelse som de kanske slänger ut lite mer tid eller pengar på än vad omgivningen tycker är rimligt. En del klär sig i tweed-anorak och spenderar sin semester med att skriva upp nummer på förbipasserande tåg. För andra är det en höjdpunkt att ligga i skogen, nedbäddad i lunginflammations- främjande vått gräs och kika på småfåglar genom kikare – vid en utfrågning har de vanligtvis sett fåglar som "tvepipad sjusovare" och "dubbelbröstad kvitterbäljare". Sak samm för den oförstående omgivningen, som tenderar att tycka att en hackspett är en hackspett och en skata är en skata, och så var det med den saken.

Själv? Jag åker på CRASHDÏET-resor. Ivrigt påhejad av fribiljetter glömmer jag fullständigt av att resa och hotell kostar en hel del sköna slantar, och så piper jag iväg en 40–50 mil åt det ena eller andra hållet. Om det är värt det? Ja, för jäsiken!

Peter London. (Foto: C. Wiberg)
Denna den andra gången jag ser Stockholmssnubbarna uppträda med nye vokalisten Olliver Twisted är fokus lagt på de nya låtarna, vilket innebär att en del favoriter fått stryka på foten, men denna gång – mer än förra gången – känner man att dagens upplaga av CRASHDÏET (som förutom Olliver består av gitarristen Martin Sweet, basisten Peter London och batteristen Eric Young) är ett nytt band och inte en upprepning av Lepard-eran. Om man ser ett band en massa gånger så är det lätt hänt att man upprepar sig i sina recensioner, men denna gång vill jag speciellt poängtera att gitarristen Sweets solon låter riktigt tajta, samt att hans, efter Lepards frånfälle, ensamma gura låter avsevärt fetare än sist när jag såg dem på Tantogården i Stockholm. Möjligt att de ser lite tröttare ut denna gång, eller så får jag bara det intrycket av att scenen är relativt liten. Större ytor för bandmedlemmarna att springa runt på skulle vara önskvärt Men överlag är det lika bra som alltid.

Efter lite kort minglande i baren tackar jag grabbarna för den här gången och åker nöjd tillbaka till mitt hotell. Mycket tuffare än att anteckna tågnummer som hobby, tänker jag. De kommer garanterat att ge HARDCORE SUPERSTAR - som de nu ska ut och supporta i Europa – ett "run for their money".

FOTNOT: Det är för jävla schysst med ett ställe som släpper in kids i alla åldrar, men som tar leg. i baren. Så borde det givetvis vara på alla ställen – en eloge!

 

Officiell hemsida

 

Lägg till kommentar


Säkerhetskod
Uppdatera