Morgan Ågren – "Det är kraftfullt med musik"

Morgan ÅgrenMorgan Ågren är en av dessa musiker som både är ganska anonym och på samma gång helt galet känd. Bland "vanligt" folk, evenemangspubliken, så är han förmodligen inte särskilt bekant. Men i musikersverige, och i delar av den globala progg- och metalvärlden är han inte bara "känd" utan i vissa kretsar förmodligen till och med en legend. En anledning kan vara att han som 20-åring blev inbjuden att spela med Frank Zappa (vad jag vet är han den ende svenske trummis som hann med att göra det), att han spelat med Steve Vai, med Tony Iommi, med otaliga jazzmusiker och nu senast med Devin Townsend, att han blivit framröstad till världens bästa fusiontrummis i tidningen Modern Drummer, men kanske framförallt att han haft en fantastisk karriär med sin ständige brothers-in-arms Mats Öberg. Morgan, ursprungligen från Umeå, bor numera i Värmdö med sin fru Tina Ahlin, också riksbekant multimusikant men mer inom vis/revy-facket, vikarierande pianist i "Så ska det låta" och numera också programledare på TV med egna trädgårdsprogram. Ett minst sagt kreativt par. Jag når Morgan på telefon en ganska stressig fredag.

Läs mer: Morgan Ågren – "Det är kraftfullt med musik"

Nya svenska dödsvågen: The New Wave of Swedish Death Metal

CRUCIFYREDet har gått över tjugo år sedan den stora svenska death metal-explosionen då band som ENTOMBED, UNLEASHED, DISMEMBER, CARNAGE och GRAVE gjorde sig hörda och tog världen med storm. Idag upplever vi dock vad som närmast kan beskrivas som en andra våg då det de senaste åren ploppat upp mängder med band som alla hyllar den gamla skolan och gör sitt bästa för att göra ordentliga avtryck i svensk dödshistoria. Vi på CriticalMass.se bestämde oss för att ta ett snack med några av de band som vi anser utgör den senaste vågen av svensk death metal – BOMBS OF HADES, TORMENTED, MAIM, ENTRAILS, CRUCIFYRE och PUTERAEON – för att kolla hur de själva ser på det hela.

Läs mer: Nya svenska dödsvågen: The New Wave of Swedish Death Metal

BULT, INEPT MADNESS & A SILENT ESCAPE @ Parken GBG 1 december 2012

BULTUnder paraplyet för det beundrasvärda som kallas "Indie-AW" i Göteborg var det så dags för en kväll med metaltema, denna första minusgrader-dagen på västkusten under vinterhalvåret. Själv hade jag inga som helst förväntningar, även om jag egentligen tycker det är roligare att se oetablerade band än etablerade, och oj vad jag fick valuta för, kanske inte pengarna eftersom det inte var något inträde, men för min investerade tid.

BULT är något så knepigt som ett band från Göteborg som jag egentligen inte kan något om. Känner ingen i bandet, har aldrig hört dem. Skitbra, ösig... vad ska man kalla det...progressive sludge hardcore, kanske. Verkligen inte nyskapande, men spelglädje ut i fingerspetsarna, ett genomtänkt koncept och en fantastisk dynamik i bandet. Sångare och basist i truckerkeps, gitarrist i Dimebag-stil. Verkligen bra. Ett plus också för mellansnacket efter tre låtar (fritt ur minnet): "Nu har vi i ordning avverkat kapitalismens baksida, klass-samhället och den allmäna känslan att allt är på väg åt helvete. Alltså är det dags för en låt om... genusperspektivet.". Lysande. All hail, BULT. Mitt enda lilla tips är att det vore lite coolt att höra detta på svenska, tech-core på modersmålet, men då kanske man travar in i gamla LOK-spår vilket man kanske får vara lite försiktig med. En ohyggligt liten målgrupp möjligtvis, men jag vore en av dem som skulle skippa fredagsmyset för det. Ett extra plus för basistens små danssteg också, och att plattan jag fick med mig – "Amidst The Throng", utgiven på HoboRec (ett litet bolag jag stött på en gång när jag läste om ett band med det fantastiska namnet AKTIV DÖDSHJÄLP) – är riktigt, riktigt svängig.

Läs mer: BULT, INEPT MADNESS & A SILENT ESCAPE @ Parken GBG 1 december 2012

När näven knyts automatiskt: klassiska thrashdöds-bandet DETHRONE från Värnamo, om vad metal är

DETHRONEFotografen och jag tas emot i mörker. David Hartikainen, gitarrist i DETHRONE har inte hittat lysknappen till korridoren, men välkomnar med ett ljust leende. Vi hittar dock ljusknappen och går sedan genom vita korridorer under Östboskolan i Värnamo, förbi Värnamo Razorbacks och ett skytterum. Det känns stabilt. Sedan slås dörren till DETHRONEs replokal upp. Tysklands flagga är det första jag ser. Sedan kylskåpet, dekorerat med DETHRONEs klistermärken, formandes orden:  "kuk, öl, fetta, grögg".

Dokumentera detta, nickar jag, vänd mot fotografen.
– Vi kanske får klistra om "grögg" till "glögg" nu i juletider, konstaterar David, innan han får ett telefonsamtal från de två anländande bandmedlemmarna; vokalisten Mattias Vestlund, och den andra gitarristen, Jonas Carlsson. Trummisen Simon Lundh och Kenni Öjebrant på bas kan tyvärr inte närvara.

I telefon säger David något jag inte får skriva i intervjun, innan han ger han mig ett övertygande svärmorsdröms-leende
– Alltså, du får inte skriva allt vi säger, vi har helt sjuk humor... Alltså, jag bara... Alltså, du fattar?

Läs mer: När näven knyts automatiskt: klassiska thrashdöds-bandet DETHRONE från Värnamo, om vad metal är

OPETH @ Club 700, Örebro, 1 december 2012

TROUBLED HORSEClub 700 är i det närmaste utsålt denna kyliga decemberkväll. Kvällens evenemang inleds med att de lokala bluesorienterade retro-rockarna TROUBLED HORSE värmer upp scenen inför OPETHs entré några timmar senare. Med rötterna förankrade i 60- och 70-talens tunga lerjord får Martin Heppich (sång), John Hoyles (gitarr/sång) samt bröderna Jens (trummor) och Ola Henriksson (bas) lokalen att gunga. Öppningsspåret på senaste, tillika bandets debutplatta, ”Step Inside” (2012), ”Tainted Water”, blir även den låt som får inleda kvällens psykedeliska, stoner/garage-bluesiga nostalgitripp. Jag såg TROUBLE HORSE i våras på Metallsvenskan och skrev då: ”TROUBLED HORSEs musik kommer förmodligen mer till sin rätt bortom starkt solsken och dagsljus.” Så rätt jag hade! Framträdandet på Club 700 är inte bara inomhus, det är även berikat med ytterligare material från ovan nämnda album. Musiken är generellt sett inte nämnvärt svårtillgänglig men är för den skull inte mainstream. TROUBLED HORSE korsbefruktar en offensiv spelstil med den tyngd och det ”jordnära” groove man känner igen från tidiga 70-talet, där bland annat DEEP PURPLE, GRAND FUNK RAILROAD eller senare års MOTHER TONGUE kände sig hemma. Även de melodiösa och utstuderat riffbaserade strukturer som lyfte band som MC5 och LYNYRD SKYNYRD över genomsnittet har örebrokvartetten lyckats modifiera till något eget.

Läs mer: OPETH @ Club 700, Örebro, 1 december 2012

Underkategorier