"Not worrying is the key" – an interview with OVERKILL's Bobby "Blitz" Ellsworth

OverkillThrash pioneers OVERKILL formed in 1980. During the 80's, the band struggled along-side bands like METALLICA, ANTHRAX, SLAYER, EXODUS and TESTAMENT to bring Thrash to the people. Few, if any, would believe that the band would still be standing strong 2012, much less still deliver some of their finest material ever; OVERKILLs last album “Ironbound” was praised by both fans and critics, and the initial reactions to the band's just-released sixteenth album “The Electric Age” have been just as good.

Singer and main man Bobby “Blitz” Ellsworth explains what he believes is the recipe for success, and how the band balances between progress and heritage trying to create a record that sounds fresh without sounding like something they're not:
– If we ever had goal with any release at any time in our history, it's been to have it sound contemporary. Sure, we have a past, and those roots will show on almost every record, but I think that the important thing is that the approach to each record is fresh, that it should be contemporary, and it should have value in its time. We don't want to reinvent the wheel, but still have it sound up-to-date. It's much more important to be what we are, as opposed to what we were, you know.
–The biggest challenge is doing something we haven't already done. I have notes all over the room I'm sitting in right now, in my office, and all the notes say "Don't repeat yourself". (laughs) It's a constant reminder; it's on the bulletin board, it's taped to the window, it's taped to the studio I have here, it's taped to my books, and on the walls. It becomes the biggest challenge, but it also becomes the biggest motivator, and knowing that it is possible to repeat yourself, repetition is wrong, but style is a very close cousin of repetition. I think that, on this record, we have achieved style as opposed to repetition.

Läs mer: "Not worrying is the key" – an interview with OVERKILL's Bobby "Blitz" Ellsworth

PANIC AREA – nytt blod på metalscenen

panic areaJag fick en förfrågan om att skriva några rader om Göteborgsmanglarna PANIC AREA. Varför inte tänkte jag - grabbarna svänger ju. Bandet bildades 2009 under namnet MULOKA. Efter att vokalisten/bassisten hoppade av tog de i stället in Kriss Clark, nyligen inflyttad från London. Med Clark bakom mikrofonen, nye bassisten Erik Frid, originalmedlemmarna Martin Andersson (gitarr) och Johan Westerlind (trummor) formades PANIC AREA.

Läs mer: PANIC AREA – nytt blod på metalscenen

HORISONTs andra attack: känslosammare och hårdare på samma gång

HORISONTSjuttiotalstunga HORISONT från Göteborg är ett band på uppgång. De har en sprillans ny fullängdare släppt på ett stort bolag i bagaget och när Critical Mass Dennis Jernberg lyckas haffa bandets sångare Axel Söderberg för en pratstund, är det bara några timmar kvar innan HORISONT ska ge sig ut på en Europa-turné tillsammans med de framgångsrika kollegorna GRAVEYARD.

Andra plattan "Second Assault" kom ut i veckan. Hur skiljer sig den mot debuten?
Den är väl både hårdare och mjukare, kan man säga. Det är inte lika mycket boogie på denna som på den förra, så det har blivit mer åt det hårdare hållet. Samtidigt är några låtar lite mer känslosamma.

Ett par spår har en lite poppigare stil, som till exempel på "Watch them Die" och "Things I've Seen" – vilka influenser är det som smugit sig in där?
Det var väl egentligen inte tanken att de skulle vara lite mjukare, utan det blev så under inspelningsprocessen. Från början skulle "Watch Them Die" låta lite mer som SAXON, så jag vet inte vad som hände med den (skratt).

Ni har inte med någon låt med svenska texter denna gång. Var det ett medvetet beslut eller bara en slump?
Jag skriver alltid texterna i efterhand, och ofta brukar jag känna när det passar med svenska texter. Det är inte så att vi slutat göra låtar på svenska, men det blev inga den här gången.

Annars är väl de svenska texterna något som uppskattats en hel del?
Jo, det har väl varit förvånansvärt uppskattat faktiskt. Det är väl många som tycker att det är ballt och så, men jag vet inte, det blev inte så denna gång. Kanske på nästa platta.

Läs mer: HORISONTs andra attack: känslosammare och hårdare på samma gång

D.A.D. @ Trädgår'n, Göteborg, 10 mars 2012

Det var gott och väl sjutton år sedan jag såg D.A.D. sist (eller D-A-D, som de heter på Spotify, eller D:A:D, som de heter på allmusic.com). Då såg jag dem i ett halvfullt Lisebergshallen på turnén som följde skivan "Helpyourselfish", en skiva som jag då tyckte var väldigt förvirrad – ett band som likt METALLICA inte alls kunde navigera i 90-talslandskapet – och det jag minns bäst från den konserten var att jag stod bredvid en stillastående Jocke Björklund som varit 94'-hjälte-back i fotbollslandslaget (där hade han bättre rörelse, som tur var) året innan. Inte så kul, med andra ord. Men borsett från det så har D.A.D. varit ett band som följt mig nästan sedan högstadiet och jag har aldrig lämnat dem utan pliktskyldigt kollat in alla nya skivor, och nu var det dags att se dem igen. Ett roligt återseende, visar det sig.

D.A.D. gör sig förstås bättre i klubbmiljö än i en idrottshall, självklart. Trädgår'n är, såvitt jag kan se, fullsatt. Och även om bandets musik rent trendmässigt passerat bäst-före för länge sedan, och även om grabbarna åldrats lika mycket som jag själv, så är det bra underhållning. Jesper Binzer ser som vanligt ut som en charmig raggare med långt hår och gummiansikte (med ett hårfäste som krupit upp en aning sedan sist), brorsan Jacob har Slash-hatt och spelar som vanligt fantastiskt, "nye" (sedan 1999) trummisen Laust Sonne är med sina tio färre levnadsår bandets pretty-boy och, min favorit, basisten Stig Pedersen är numera en blandning av Jerry Williams (ansiktet), Runar (frisyren) och en personal trainer (kroppen).

Läs mer: D.A.D. @ Trädgår'n, Göteborg, 10 mars 2012

Full of Hate @ Trädgårn, Göteborg, 28 februari 2012

2437 fullofhateTurnépaketet Full of Hate gjorde under sin månadslånga europaturné två stopp i Sverige, den 27 februari i Stockholm och den 28 februari i Göteborg. Detta kringresande sexpack bestod av NEXUS INFERIS, SUICIDAL ANGELS, MISERY INDEX, LEGION OF THE DAMNED, BEHEMOTH och CANNIBAL CORPSE. Vid hållplatsen Trädgårn i Göteborg tog Critical Mass skribent Lars Ekenryd på sig recensentkepsen för att i ord och bild återge arrangemanget. Här följer en redogörelse, band för band.

Det Walesiska industriosande black/death metal-bandet NEXUS INFERIS har fått den otacksamma uppgiften att öppna under den dryga månadslånga turnén, och så även vid kvällens begivenhet. När de kliver på scenen har det faktiskt inte ens hunnit bli kväll utan närmare bestämd fem i halv sex, på eftermiddagen. Eftersom upphovsmännen bakom turnépaket av det här slaget allt oftare envisas med att med skohorn trycka in så många band som möjligt blir starten per automatik allt mer tidigarelagd. De stackars förbanden måste få tid och möjlighet att klämma ur sig åtminstone låtar för en halvtimma. Det är också den tid som ynglingarna i NEXUS INFERIS fått sig tilldelade. Det ligger en futuristisk prägel över den repertoar Veracity (sång) Chris Clarke (bas), Lyn Jeffs (trummor), O.S. Entity (gitarr) och den inlånade livegitarristen Myk Barber serverar. Med det industriella soundet löpande som ett glödgat järn genom hybriden av svart- och dödsmetall skapas en i sig ganska intagande suggestiv känsla i musiken. Veracity bidrar förtjänstfullt till det kalla och hårda uttrycket genom att under konserten bära en stiliserad och skräckinjagande mask. Vokalisten rör sig dessutom oftast i någon form av hukande ställning vilket ger intryck av en predator eller någon dehumaniserad varelse. Med en purfärsk debut släppt i januari är kvintetten mer än väl taggad att få låta publiken ta del av detta material. Någon större mängd publik är det dessvärre inte tal om, men det låter sig inte kvartetten på scenen nedslås av. Hur gärna de än vill och hur mycket de än försöker tänder det inte riktigt. Medlemmarna verkar ganska tafatta och vilsna i sina roller på scenen. De är duktiga musiker och framför ett par riktigt bra låtar men oskärpan och dynamiken lyser trots det med sin frånvaro. Den enda som blixtrar (och dundrar) är trumslagaren Lyn som även har en fot inne i deathcorebandet INGESTED och ett förflutet i bland annat ANNOTATION OF AN AUTOPSY. Han ensam gör inte dessa 30 minuter till en kalashalvtimma men han räddar åtminstone situationen för NEXUS INFERIS.

Läs mer: Full of Hate @ Trädgårn, Göteborg, 28 februari 2012

Underkategorier